Enligt legender lär det i Sverige ha funnits ättestupor dit de gamla fördes när de inte längre, på grund av ålder eller sjukdom, klarade av att ta hand om sig själv och där kastats till en säker död.
Ättestupor finns enligt samma legend på ett antal olika platser runt om i Sverige och kanske också utanför Sverige. Det finns inga belägg för att det verkligen funnits ättestupor, i varje fall inte i historisk tid. Nu börjar man dock fundera på om ättestupan har återuppstått med stöd av covid-19.
Covid-19 slår hårt mot de äldre och de sköra med bakomliggande sjukdomsbilder och granskar man siffrorna för de som dör inom sjukvården, intensivvården och åldringsvården är det uppenbart att alla svårt sjuka inte har fått ta del av alla de resurser som vår svenska sjukvård har. De har långt innan sovrats bort av läkare och sjukpersonal som varande alltför dåliga för att få del av allt det sjukvården har att erbjuda. De fick aldrig chansen eftersom någon bedömt den vara för sjuka.
Dagligen kan man läsa om svårt sjuka som blivit friska, så vem har egentligen kompetens att fatta beslut om vem som inte ska få vård. Det har till och med förekommit att ”döda” hamnat på bårhusen bara för att där uppmärksammas som icke avlidna, återförts till vården och efter vård levt vidare. Under hela denna coronapandemi har inte vid något tillfälle alla intensivvårdsplatser tagit i bruk.
Så till våra ”gudar” vill jag säga ”använd inte covid-19 som ättestupa”. Varje stund på jorden är viktig.