Vårt öppna och frihetliga samhälle skyddas inte genom samverkan och köpslående med dem som föraktar, nedvärderar och förkastar just detta slags samhälle.
Det är här det skär sig i förslaget till nytt moderat idéprogram. Mycket av det som står där går bara inte ihop med den maktstrategi nuvarande moderatledning har.
De som satt ihop texten har skrivit flera sidor som med samma rätt kunde hört hemma i en idéskrift hos socialdemokrater eller liberaler, inte bara i den form av frihandelsvänlig, marknadspositiv och demokratisk konservatism som moderaterna under flera årtionden brukat stå för. Där finns bekännelser till sådant som tillhör demokratisk värdegemenskap, rättsstat, respekt för den enskilda människans värde, vikten av likabehandling oavsett bakgrund och kön.
Men spår syns också av anpasslighet till den form av kollektivism som för moderater blivit en väg till statsministerpost och maktutövning. I programtexten finns något som först ser ut som en generell markering mot nya former av kollektivism och populism. Då det preciseras kommer glidningen mot ensidighet. Avståndstagandet från ”identitetspolitik” är formulerat så att det pekar mot vänster, där sådant främst har sitt upphov i en del universitetskretsar i USA och på andra håll.
All klartext saknas däremot om den radikalt högerinriktade, antiliberala populismen och etniska identitetspolitiken, som finns i den nya ytterhögern i Europa och i Trumpfalangen i USA. Denna politiska riktning har blivit den starkaste och farligaste utmaningen mot frihet och rättsstat i en rad demokratier. Den behärskar regeringsmakten i EU-stater som Polen och Ungern. Dess svenska företrädare är M-ledningens tilltänkta bundsförvanter.
Sociala problem och utslagning är det, med ett stort undantag, ganska tyst om i detta idéprogramförslag. Som viktig orsak till sådant nämns i stort sett bara invandring och otillräcklig integration. Om regionala och andra klyftor är det tyst, liksom om folkhälsa.
Alkoholskador nämns inte. Även narkotikahanteringen förbigås, trots att den är den främsta ekonomiska basen för grov gängbrottslighet och starkt förvärrar utsatta stadsdelars levnadsförhållanden. Problembilden är beskuren så att den kan fogas ihop med de etniska kollektivisternas enkelspårighet, där roten till sociala problem är invandrare.
Ulf Kristerssons tal då programmet lades fram var på liknande sätt självmotsägande. Att Joe Biden blir president var han lättad över. Han använde befogade, hårda ord om jihadistiska attentatsmän i Nice och Wien. Han var helt tyst om yttre högerns många hot mot frihet och rättsstat.
Han skulle i regering bara stå för de egna värdena. Men han skulle samverka med ”alla”. Vad det kodordet betyder är att göra regeringsinnehavet beroende av avtal eller koalition med dem som i Sverige ställt sig bakom Trump – och som är ideologiska bröder med Polens och Ungerns styrande.
Personer som helst vill hejda det Kristersson siktar på kan ha gjort en del avtryck i förslaget till idéprogram. Men dess främsta betydelse kan bli att vara fikonlövet framför maktstrategin.