Regeringen kommer att lägga LAS-utredningen åt sidan. Ett lagförslag tas fram utifrån parternas överenskommelse. Det meddelade statsministern och det ansvariga statsrådet i går.
Det är bra, även om begreppet ”parterna” i bestämd form är tolkningsbart. På arbetstagarsidan är PTK och LO inte överens, där den senare säger nej. Och det finns oenighet inom de båda centrala förhandlingsorganisationerna, där LO-förbundet IF Metall kan tänka sig att acceptera överenskommelsen samtidigt som båda lärarfacken – som ingår i TCO respektive SACO – vänt sig mot den.
Uppgiften blir därför att lagstifta utifrån en tillräckligt bred samsyn bland partsorganisationerna, utan att nödvändigtvis ha med alla. Det är fullt realistiskt, trots att delar av partipolitiken följer sina egna dagordningar med svag eller ingen koppling till sakfrågorna.
Vänsterpartiets motstånd mot det som partiet uppfattar som steg mot ett försvagat anställningsskydd är uppriktigt. Men eftersom partiet tar sina väljare från Socialdemokraterna tenderar V alltid att angripa S från vänster för sakens skull, framställa S som svekfullt mot löntagarna och visa noll förståelse för Socialdemokraternas behov att navigera mellan olika intressen.
Därför håller Vänsterpartiet liv i sitt hot om misstroende mot regeringen. Det är möjligt tack vare att Sverigedemokraterna (förstås), Moderaterna och Kristdemokraterna är redo att fälla regeringen när som helst och på vilken fråga som helst. Även om det för M och KD betyder att motarbeta en politik – exempelvis lättnader i turordningsreglerna – som de egentligen vill se. De väljer maktspel framför sakfrågefokus.
Men det finns även problem med regeringens samarbetspartierna. Det gäller främst Liberalerna. ”Vi kommer inte att acceptera att den part som inte mäktade med att förhandla ända in i mål, LO, får någon fördel utöver den överenskommelse som träffats […] Det LO krävde och inte fick igenom i partsöverenskommelsen kommer de inte få igenom nu heller”, skriver partiledaren Nyamko Sabuni på sin Facebooksida.
Det är en obegriplig hållning. Överenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv och PTK är inte låst och förseglad. Det kommer med stor sannolikhet att göras ändringar i den, även sådana som går i den riktning LO vill se – exempelvis en annan reglering av allmän visstid.
Samtidigt låter det som att Liberalerna inte kommer att ta några som helst hänsyn utöver det som arbetsgivarna och delar av facket kommer överens om. Ska parterna – dock inte LO – beställa och de folkvalda oavkortat verkställa? Utan att ha en egen uppfattning om exempelvis storleken på det statliga studiestödssystemet som fack och arbetsgivare vill ha?
För några veckor sedan var Sabuni lika kategorisk i att förhandlingarna hade misslyckats och LAS-utredningen skulle genomföras, trots att parterna fortfarande sökte en överenskommelse.
Hennes agerande är klumpigt och fumligt. Det är inte de starka orden och formuleringar som ”låt mig vara tydlig” som skapar tydlighet, utan konsekvens och relevans i ståndpunkterna. Det saknas för närvarande hos Liberalerna i denna fråga.