Vid sidan av idéprogrammet, som kommenterades här i måndags, presenterade Moderaterna en idéskrift förra helgen. Partiets arbetsgrupp går där djupare in i sakfrågorna.
En röd tråd är även här invandring. Den har varit för stor och för kravlös, och är orsaken till många av Sveriges problem, menar författarna och partiledningen som ställt sig bakom skriften.
Den moderata lösningen är förutom minskad invandring hårdare krav på nyanlända som nu ska ”kvalificera sig in i välfärden”.
Orden är stora men den övergripande analysen är svag och de sakpolitiska förslagen är luft. Beskrivningen av ett gammalt svenskt socialt kontrakt som ställts på ända är svajig. För många som ska starta om och bygga upp ett nytt liv i Sverige tar det lång tid att bli självförsörjande. Men en del av den större bilden är att utanförskapet minskar i vårt land, trots betydande invandring i årtionden. Fram till coronakrisen var andelen personer som försörjs med sociala ersättningar och bidrag det lägsta på 30 år, det vill säga under hela den tid som Statistiska Centralbyrån har mätt detta.
Vad innebär då Moderaternas förslag om kvalificering? En del av det finns redan inbyggd i våra system. A-kassa, sjukpenning och föräldrapenning är kopplade till inkomst. Den som inte har arbetat får inte särskilt mycket pengar ur de påsarna.
Men det räcker inte för Moderaterna. Nyanlända som inte arbetar ska inte få barnbidrag och bostadsbidrag, och inte heller föräldrapenning på grundnivå. Av de skattebetalda offentliga tjänsterna ska de bara få ”vård som inte kan anstå” och skola för barnen.
Det är möjligt att denna moderata politik kan, med darr på rösten, säljas in till en del av väljarkåren. Den praktiska effekten lär dock bli lika med noll. Det gäller framför allt bidragsdelen.
Den som inte har arbetat, och därmed saknar a-kassa, når inte upp till existensminimum med barnbidrag, bostadsbidrag och lägsta föräldrapenning, utan får toppa upp med försörjningsstöd. Om dessa bidrag tas bort kommer familjen få lika mycket pengar som tidigare. Kostnaden flyttas bara från staten till kommunen.
Vårdfrågan är klurigare. Formuleringen ”vård som inte kan anstå” finns i lagen för att försöka ringa in den vård som ska ges till asylsökande och papperslösa. Det ska vara mer än akutvård men mindre än den vård som ges till alla andra som bor i Sverige.
Socialstyrelsen har dock sagt att begreppet "vård som inte kan anstå" och de gränsdragningar som förväntas göras ”är inte förenligt med medicinsk yrkesetik, är inte medicinskt tillämpligt i sjukvården och riskerar att äventyra patientsäkerheten”. Med andra ord: Den vård som ska ges ska bedömas utifrån vårdbehov och inget annat.
Om Moderaterna tror att de kan göra en bättre bedömning och avgränsning än Socialstyrelsen i dessa delar, får de gärna precisera vad de menar.
Och hur vill de göra med exempelvis mödravård och abort? Ska man vänta tills behoven där förvandlas till ”vård som inte kan anstå” eller till direkt akuta tillstånd innan skattefinansierad vård ges?
Moderaterna är stora i orden på det här området. Deras sakpolitik är däremot ofta tom på innehåll.