Jag är förvånad över några inlägg som följt av förslaget om att underlätta för avstängning av eller kunna flytta livsstilskriminella elever från gymnasiet. Det är oundvikligt att fråga sig huruvida några av de som tagit till orda överhuvudtaget läst mina uttalanden.
Den målgrupp som ska kunna flyttas är den andel som redan är så pass insyltade i grova kriminella konflikter att deras närvaro i skolan kan innebära ett hot för övriga elever och personals säkerhet. Förslaget kräver både polisiär underrättelseinformation, som grund för säkerhetsbedömningen, och uppdaterad lagstiftning där avstängningar i större utsträckning kan användas för att trygga studiemiljön utan ett ordningsstörande moment i själva skolan – men där en elevs kriminella förehavanden utanför skolan ligger till grund för bedömningen. Att dessa elever i stället flyttas till en annan undervisningsmiljö, för att erbjuda skolgång, inom ramen för avhopparverksamhet.
Ingen har påstått att detta är ett förebyggande förslag. Det är ett åtgärdande förslag med sikte på en mindre målgrupp, sprunget ur insikten om att det finns elever där försöken till konvertering till ett hederligt liv är för riskfyllt för att bedriva på vanliga gymnasium.
Ändå ägnar sig ledarsidan och Eva Burman (som citerar poesi från den flerfaldigt dömde gangsterrapparen Yasin, apropå problem med normalisering och glorifiering av livsstilskriminalitet) åt att beskriva förslaget som att det skulle röra sig om förebyggande politik. Många bra insatser lyfts upp. Samarbete mellan skolan – som riktigt legat lägre i elevpeng i flera år till följd av lägre lokalkostnader än riket och ovilja att främja överetableringar av friskolor men där en utredning av resursfördelningen pågår, och socialtjänsten och alla goda krafter i samhället är helt centrala för att inte fler ska hamna i den allvarligaste sortens kriminella återvändsgränd. Det är förebyggande och på området görs varje dag ett massivt arbete.
Men ungdomar som redan är så långt inne i pågående konflikter att deras närvaro i gymnasiet innebär säkerhetshot, och därtill risk för ytterligare rekrytering, måste flyttas. Elever där vi inte lyckats – eller som trots gedigna insatser valt den livsstilskriminella banan.
Det är inte enkelt men vi måste klara av att arbeta både brottsförebyggande och åtgärdande. Långsiktigt och akut. Det är inte populistiskt och känslostyrt att här och nu göra allt vi kan för att hindra våldet från skolorna. Tvärtom nyktert och rationellt givet det allvarliga läget Eskilstuna befinner sig i med ett våld som blir mer och mer hänsynslöst och offentligt. Blanda inte ihop detta.
Josefine Helleday
Ordförande i trygghetsberedningen (S)
_______________________________________
Svar direkt:
Om det är någon som blandar ihop korten är det Josefine Helleday. Eller som Graucho Marx uttryckte det: ”Jag håller hårt på mina principer och om de inte passar er så har jag andra."
Ledaren (13/4) bygger till stor del på Helledays egna citat. Att elever på ytterst diffusa grunder ska kunna stängas av gymnasieskolan. Att det behövs ny lagstiftning, men att kommunen till dess måste ”utmana lagstiftningen” genom ett kreativt nyttjande av avstängningsreglerna.
Skolan är underfinansierad. Barn- och utbildningsförvaltningens egen jämförelse visar exempelvis att Eskilstuna lägger mindre pengar på ”undervisning, lärverktyg och lokaler” i gymnasieskolan än andra kommuner. Socialtjänsten klarar inte att genomföra sina barnutredningar i tid.
Vi är ense om att det både behövs förebyggande åtgärder och akuta insatser: Men Helleday vill lägga så mycket pengar på de akuta åtgärderna så att det kommer finnas ännu mindre pengar kvar för de förebyggande. Det är en politik som leder till förvärrade problem.
Emma Wange
Politisk redaktör