”Som jämställd, välkomnande och inkluderande stad tror vi på alla människors förmågor och vi bygger Eskilstuna på den grundstenen. Här har barn och unga alla möjligheter att skapa och förverkliga framtidsdrömmar.”
Så lyder en del av Eskilstuna kommuns vision för år 2030. Hur går det med detta arbete?
I början av 2020 fick Djurgårdsskolans rektor förvaltningens uppdrag att minska skolans kostnader med fem miljoner kronor. Detta ledde till många och långa förhandlingar. Förutom lokala fackliga ombud deltog de olika fackens kommunombud. Som stöd för rektorn deltog en HR-representant.
Det slutliga förslaget innebar att 14 tjänster skulle bort. Facken motsatte sig detta, och förhandlingarna flyttades därför till en högre och central nivå. Besparingskravet kvarstod dock, och neddragningarna verkställdes. Många resurspersoner försvann, och konsekvensen blev, som väntat, stressad personal och otryggare elever, framför allt på lågstadiet.
Kommunal larmade tidningen. Ledande tjänstemän och politiker fick komma till tals. Som luttrade kommunanställda väntade vi oss slitna formuleringar av typen ”Man måste mätta munnen efter matsäcken”. Men de gick längre än så – de ville inte ta något som helst ansvar för problemen på skolan.
Kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson levererar ett nonchalant standardsvar: ”Det är statens fel.” Grundskolenämndens ordförande Mona Kanaan skyller på rektorn, trots att han bara lytt order. Grundskolechefen Hans Ringström anser att ”hela kedjan har brustit i samverkansprocessen". På vilket sätt? Och varför har du i så fall inte hört av dig på hela våren?
Båda antyder att annan personal i stället borde fått gå. Vilken då? Lärare? Sanningen är att det inte fanns några alternativ. Så antingen är de inte tillräckligt insatta, eller så chansar de och hoppas att ingen bryr sig, eller så sitter de på information och lösningar som ingen annan känner till.
Eskilstuna ligger på nedre halvan bland Sveriges kommuner när det gäller satsade pengar per grundskoleelev. Skolan i Eskilstuna lider av ständiga besparingskrav. På Djurgårdsskolan är möbler och lokaler slitna, många datorer är gamla och undermåliga, och vi för en ständig kamp för att kunna ge eleverna en god undervisning. Att då mötas av tjänstemän och politiker som inte ens vill ta ansvar för nedskärningarnas konsekvenser, är närmast absurt
Om tio år ska kommunen ha uppfyllt sina stolta visioner. Ringström, Kanaan och Jansson är, får man förmoda, några av dem som ska inspirera och leda oss dit. Just nu känns det mycket svårt att se hur det ska gå till.
Johan Anderson
med flera lärare på Djurgårdsskolan