På mindre än tjugo år har nära 100 000 kommunalt ägda lägenheter från allmännyttan privatiserats. Mängder av andra kommunalt ägda fastigheter som skolor och vårdcentraler har sålts ut till privata intressen. Många gånger för rena reapriser. Kommunalt ägd mark har privatiserats. Kommunalt drivna verksamheter har förvandlats till vinstdrivna, privata företag. Besluten om försäljningarna har varit möjliga att ta med enkel majoritet i kommun- och regionfullmäktige.
Den svenska kommunallagen behöva reformeras. Reglerna för både utförsäljning av kommunala fastigheter och entreprenadutläggning av kommunala verksamheter måste skärpas. Den av medborgarna gemensamt ägda kommunala kapitalet i form av fast egendom måste få ett bättre skydd mot kortsiktigt politiskt beslutade och ofta illa förankrade avyttringar.
Det ska inte vara möjligt för en under kanske bara en mandatperiod sittande tunn majoritet att obehindrat sälja ut vare sig egendomar eller verksamheter. En reformerad kommunallag borde ställa kravet att större avyttringar av gemensam egendom eller verksamheter aldrig ska kunna genomföras utan beslut med två tredjedelars majoritet.
Med krav på en starkare majoritet skulle en större del av ett kommun- eller regionfullmäktige tvingas ta mer aktiv del i besluten om försäljning och entreprenadutläggning. En kommunledning skulle tvingas att bättre förankra sina tänkta avyttringar. Även en del av oppositionen skulle behöva vara med på besluten. Förutom en bättre demokratisk förankring skulle kravet på kvalificerad majoritet minska risken för illa underbyggda och allt för snabbt framdrivna beslut. Även medborgarna skulle ges en rimligare garanti för att de beslut som tas är ekonomiskt befogade.
Idag ger kommunallagen den politiska majoriteten i en kommun eller region som vill börja avyttra egendom stora friheter att själva utforma sin prispolitik. För den som menar att en kommun inte ska bygga själv eller äga fastigheter, inte bedriva verksamheter inom vård, skola och omsorg i egen regi eller ha markreserver för framtiden står det i stort sett fritt för en enkel majoritet att sälja ut allt - även så till reapris rejält under marknadspriset.
Att en kommun eller region ibland vill sälja mark eller fastigheter är naturligt. Men lika naturligt måste det vara att ha ett rejält skydd för det som tagit årtionden att bygga upp inte reas ut lättvindigt.
Vittnesmålen om hur kommuner sålt ut allmän egendom är många. Investmentbolag har billigt fått köpa allmännyttans fastigheter som sedan sålt vidare med god förtjänst. Skolor och vårdcentraler har lämnats över till privata företag för reapris.
I Eskilstuna har det kommunala bostadsbolaget sålt ut och omvandlat tidigare hyresbostäder till bostadsrätter. I Stockholm sålde den borgerliga majoriteten ut en vårdcentral till en läkare för 700 000. Fyra år senare sålde han den vidare till vårdbolaget Capio för 20 miljoner. Ekerö kommun har sålt en fastighet till Internationella Engelska skolan för över tio miljoner under det den värderats till. Det beslutet togs med enkel majoritet och med en rösts övervikt.
Tidskriften Affärsvärlden skrev i våras att utförsäljning av samhälleligt ägda fastigheter är ”ren idioti”. Och fackliga tidskriften Arbetet varnade nyligen för att kommunernas fastigheter blivit ”kapitalets gödkalv”. Med krav i kommunallagen på kvalificerad majoritet vid utförsäljningar hade Ekerö och andra kommunledningar tvingats till mer eftertanke. Och de värsta avarterna i detta reageschäft kunna förhindras.
Robert Björkenwall
Frilansjournalist, utredare med erfarenhet från bland annat riksdag och regeringskansli, före detta kommunpolitiker
Jaan Ungerson
Diplomerad omvärldsanalytiker och före detta kommunpolitiker