Vi måste betala för den sjukvård vi vill ha. Och det tror jag att sörmlänningarna är beredda att göra. Men det tror tydligen inte de politiker som vi har valt. I stället för höja regionskatten är man beredd att offra 700 anställda.

För ett 20-tal år sedan var dåvarande landstinget i ungefär samma situation. Man sa då absolut nej till skattehöjning. Men plötsligt svängde man om efter att ha fått kritik. Man höjde med en 50-öring. Den visade sig räcka till och skatten blev sedan oförändrad i åtta år. 

Man kan göra som förra gången. 50-öringen skulle betyda att man kunde rädda kvar personalen medan man gör behövlig omorganisation och får naturlig avgång om man fortfarande anser att det att man måste skära ner på personalstyrkan. Då får man nåt för pengarna i stället för att betala avgångsvederlag.

Det har också visat sig från tidigare kriser inom vården att det är en stor risk att skära ner på utbildad personal. När man sedan behöver den finns den inte tillgänglig längre. Man har helt enkelt gått till andra yrken. Att utbilda ny personal kommer sedan att ta åratal och kosta stora pengar.

En höjning av regionskatten med 50 öre betyder ökad inkomst med 370 miljoner. Det är ungefär den besparing man beräknas kunna göra med att avskeda 700 anställda. Region Sörmland har idag landets lägsta regionskatt, 10,83 kr, som varit oförändrad i fem år och har höjts med sex(!) öre på 14 år. Mot den bakgrunden är det inte svårt att dra slutsatsen att en stor del – kanske den största delen – av underskottet beror på underfinansiering.

En 50-öring högre skatt inte göra Sörmland till en högskatteregion. Man hamnar ungefär i mittfältet. Ingen kommer heller att behöva gå på knä för skattehöjningen. 50 öre motsvarar en halv procent på bruttolön, pension och olika former av andra tillskott. 

Jag är helt övertygad om att en överväldigade majoritet är beredd att betala det för att behålla personalen – åtminstone den del som är direkt verksam inom sjukvården.

Håkan Norén, Nyköping