Skoldebatten under valrörelsen var stundom hård. Kanske inte svårt att förstå då resultaten i Strängnäs kommunala skolor fortsätter att falla och då kommunens ansvariga majoritetspolitiker konsekvent tonar ner det. Inför sommaren 2022 klarade endast drygt hälften (53 procenr enligt Skolverket) av eleverna i den kommunala grundskolan godkända betyg i nian. Under den innevarande mandatperioden bidrog majoritetens beslut att sammanlagt 260 elever inte blev behöriga till gymnasieutbildning efter nian. 

Även om ansvariga politiker erkänner att det finns ”mindre” problem, så skyller de ofta på friskolorna och det nuvarande kösystemet. Kösystemet innebär att alla friskolorna från teminsstart har fyllt sina klasser. Det medför att elever som kommer inflyttande till kommunen under läsåret eller är nyanlända hamnar i kommunens skolor. 

Strängnäs har bra friskolor som varken badar i pengar eller delar ut vinster. Andra kommuner, i samma situation som oss med en stor andel friskolor, har inte på långa vägar samma låga resultat i sina kommunala grundskolor. Eftersom de kommunala skolorna har en annorlunda elevsituation behövs mer resurser till dem. 

En stor orsak till att elever inte klarar skolan är föräldrars utbildningsbakgrund. Robert Putnam har i sin bok ”Our kids” visat på hur samhällen dras isär när eleverna ”ärver” studieförmåga av sina föräldrar. Skollagen tydliggör skolans kompensatoriska uppdrag. Tanken med vår nuvarande grundskola är att skolan ska kompensera för elevernas bakgrund, ge dem en stark bildningsresa som väg in i vuxenlivet, till gagn för dem själv och samhället.  

Kanske är det dags att lämna gamla idéer och i stället använda oss av nya lösningar som är anpassade till dagens utmaningar. Troed Troedson ger oss ett exempel där läraren bara undervisade fem elever åt gången. Alla vet att det centrala i skolan är mötet mellan eleven och läraren. Då borde vi också satsa på det – mer lärartid. 

När Strängnäspartiet var i majoritet under 90-talet infördes två elevstödjande åtgärder. Först så anammade vi Gunilla Guvås modell där vi redan i förskolan identifierade barn som behövde stöd. När barnet sen blev elev var skolan beredd att fortsätta det arbetet, med resultatet att alla barn/elever klarade de första åren i skolan bra. Den andra åtgärden var att placera socialtjänstens personal på våra grundskolor som gjorde att skolan tidigt kunde stödja elever och dess familjer.

Arbetet med att få bättre kunskapsresultat i årskurs 9 börjar i förskolan. Barn som blir elever i grundskolan och saknar nycklarna till inlärning missar både sitt språk och mattekunskaper. Att börja på högstadiet med vetskapen att inte förstå leder ofta till hemmasittning. Är man inte i skolan lär man sig inget och tillsammans med tidigare kunskapsluckor skapas dagens situation i Strängnäs kommunala grundskolor.

Det är under de senaste två valperioderna som raset skett i skolans resultat. De två partier som styrt (M + S) och som nu fått förnyat förtroende av väljarna, behöver all hjälp de kan få för att klara att vända den svåra utvecklingen. Därför föreslår Strängnäspartiet att vi etablerar en kriskommitté där alla partier ingår. 

Strängnäspartiets måtto i alla tider har varit tidiga insatser. Vi måste vinna eleverna i förskolan/lågstadiet/mellanstadiet. Om alla politiker i Barn- och Utbildningsnämnden brinner för det, då skulle eleverna som kommer in på Thomasgymnasiet kunna sin matematik.

Håkan Bertilsson
Marie Ericsson Drotte
Lars Österblom
Strängnäspartiet