Närmare hälften av Sveriges befolkning bor i Mälardalen och lika stor andel av vår BNP skapas här. Stockholm-Mälarregionen väntas växa med 1,4 miljoner invånare och 700 000 arbetstillfällen till 2050. Bara i Eskilstuna kommun, som är stark logistiknod, finns drygt 7 000 arbetsgivare och 106 000 invånare, varav cirka 8 000 personer arbetspendlar. Därför är det märkligt att den är en vit fläck i förslaget till ny nationell transportinfrastrukturplan för 2022-2033.

Den statliga planeringsramen för åtgärder i transportinfrastrukturen uppgår till 799 miljarder kronor för perioden och anges i 2021 års prisnivå. Enligt Trafikverkets förslag som nu är på remiss ska nära hälften av medlen i infrastrukturplanen användas till vidmakthållande av vägar och järnvägar. Av de namngivna investeringarna (inklusive etapperna av nya stambanor) som utgör nära 40 procent av planen, är drygt 80 procent investeringar i järnväg, 15 procent i väg och resten i sjöfart.

Ett stort antal samhällsekonomiskt mycket lönsamma investeringar har inte kunnat inrymmas i planförslaget. För Eskilstuna del saknas exempelvis Svealandsbanan som behöver kapacitet för utökad trafik på sträckan Folkesta-Rekarne väster om Eskilstuna, utbyggnad E20 Gröndal-Eskilstuna och Hjulstabron som är viktig för insjöfartens utveckling och ökad robusthet på vägnätet.

Dessutom saknas eller flyttas viktiga satsningar i angränsande regioner som påverkar Eskilstuna. Det gäller framför allt Västra stambanan som är överbelastad.

Den ökning med 25 procent som anslaget utgör jämfört med gällande plan äts helt upp av kostnadsökningar. Trafikverkets egna analyser visar att ökningar av anslagen till vidmakthållande av vägar och järnvägar är samhällsekonomiskt lönsamma, och att det hade varit samhällsekonomiskt effektivt att öka resurserna ytterligare. Regeringens direktiv är att gällande plan ska genomföras varför Trafikverket inte har prövat om mer samhällsnyttor kunnat skapas genom att lyfta in dessa kostnadseffektiva åtgärder.

Det håller inte. Ska vi få en fungerande infrastruktur och nå de transportpolitiska målen måste vi självklart kunna satsa på åtgärder som lönar sig snabbt.

Om man inte ändrar i planen, finns det bara två alternativ:

– ytterligare ökning av anslagen som en investering i Sveriges tillväxt eller

– alternativ finansiering för de större objekt som lämpar sig för det. 

Helst en kombination innan hela Mälardalen blir en vit fläck.

Jenny Emerén
VD Handelskammaren Mälardalen