Debatt: Eskilstuna sparkar på dem som ligger

Vi har under en allt för lång tid sett hur den politiska majoriteten (S, M och C) i Eskilstuna har fört en allt mer aggressiv politik mot samhällets mest utsatta. Mot de personer vi socialarbetare möter varje dag. 

Majoriteten har satt Eskilstuna på kartan genom att få oss att förknippas med en kommun där vi sparkar på de som ligger. En kommun som förbjuder människor från att tigga till sitt uppehälle. En kommun som inte vill erbjuda flyktingar den trygga fristad de behöver. Och som nu tror att Eskilstuna ska kunna bryta segregationen genom att neka bidragstagare att flytta till vissa områden. 

Med andra ord – göra det ännu svårare för utsatta människor att få ett boende. Detta samtidigt som de nu bestämt sig för att sälja ut 600 lägenheter från vår allmännytta.

Bostaden är människans mest grundläggande trygghet. Vi som jobbar med socialt arbete vet, utifrån forskning och erfarenhet, att ovan nämnda åtgärder kommer skapa ännu större utanförskap och otrygghet. Både för individerna och för samhället. 

Den politiska majoriteten har nu också dragit i handbromsen gällande kostnaderna för socialnämnden. Vi ska dra in på allt. 

Vem är det som får ta smällen? Våra klienter. Den politiska majoriteten vill alltså göra det svårare för människor att skapa en trygg tillvaro, samtidigt som de också vill göra det svårare för oss att kunna hjälpa dem. 

Vi är flera som utbildade oss till socionomer för att vi var naiva och trodde att vi kunde rädda världen. Då trodde vi att vi kunde göra det inifrån våra kontor. 

Nu inser vi att det inte räcker. Vi måste också kliva ut på gatorna och protestera mot den vansinniga politik som raserar det jobb vi dagligen utför. Det arbete vi är stolta över. 

Vi socialarbetare måste vara de utsattas röst. Rösten som majoriteten vill tysta. 

Den 24 oktober klockan 12 arrangerar ”Eskilstuna är inte till salu” en demonstration på Fristadstorget mot utförsäljningen av kommunala hyresrätter. Vi socialarbetare behöver vara där och visa att det som händer i vår kommun, är något vi vägrar att acceptera. Samhällsförändring kan ske när vi går samman och visar politikerna vägen.

”Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan.”

Ida Vesterberg

Gunnel Eriksson

Elin Magnusson

Meis Yakoub

Eda Cetin

Daisy Holmström

Heléne Lillieborg

Katarina Bihagen

Maria Lundström

Tina Holm

Pauliina Matteinen

Martina Eriksson 

Stina Ejdetjärn

Socialsekreterare