Inne i det andra året av pandemin ser vi ett fortsatt ökat tryck på stödlinjer i fråga om psykisk ohälsa. Många har utstått stora påfrestningar och konsekvenserna på sikt är svåröverskådliga.
Psykisk ohälsa samt våld i nära relationer och social utsatthet tenderar att öka i samband med samhällskriser. Pandemins fysiska distansering och annan långvarig påfrestning gör det svårt att upprätthålla sociala skyddsnät, hälsosamma vanor och känslan av mening i tillvaron. På det följer oro, ångest, depressioner och i värsta fall tankar om självmord.
Samhället har ställts inför en stor existentiell utmaning när livet hotas samtidigt som våra möjligheter att stötta varandra har begränsats. Såväl barn och unga som vuxna lider av nedstämdhet eller ofrivillig ensamhet, och kan ha svårt att se meningen med livet. Många har blivit arbetslösa, tvingats ställa in viktiga planer i livet eller förlorat närstående med begränsade möjligheter att ta farväl och få stöd i sorgearbetet.
Detta är inte nytt. Det unika är att det händer så många samtidigt, i en hel värld.
Studier visar att andelen självmord inte ökade under pandemins första månader i höginkomstländer som Sverige. Forskarna betonar dock vikten av att arbeta förebyggande och följa utvecklingen noga. I en annan internationell studie med över 200 befolkningsstudier av den psykiska hälsan före och under pandemin hade andelen med självmordstankar ökat från 5,8 procent 2017/2018 till 11 procent under pandemin.
Hos personer med covid-19-diagnos visar andra studier att hela 33,6 procent hade neurologiska eller psykiatriska diagnoser inom sex månader efter infektionen. Av dem som intensivvårdats hade nästan hälften fått en sådan diagnos. De vanligaste besvären var ångest och nedstämdhet.
För att främja människors psykiska och existentiella hälsa, och minska risken för självmord, krävs insatser på alla politiska nivåer. Samtidigt måste effekterna hanteras. Hälso- och sjukvården möter stora behov av terapi och traumabehandling, men glöm inte den skillnad du själv kan göra!
För den som brottas med livets mening kan en medmänniska betyda enormt mycket. Genom att våga fråga hur människor i vår närhet mår, och att våga lyssna, kan vi skapa styrka att ta sig igenom svårigheterna. Det kan vara tunga samtal men kan handla lika mycket om livet som om döden. Tack vare sådana uppriktiga samtal vågar många söka också annan hjälp.
Som civilsamhällesorganisationer vill vi möta hopplöshet, maktlöshet och ensamhet med närvaro, medkänsla och hopp. Vi finns bara några knapptryckningar bort – även under semestern.
Magnus Jägerskog
Generalsekreterare BRIS
Nina Sagovinter och Kimmo Kling
Nationella samordnare Jourhavande präst, Svenska kyrkan
Karin Schulz
Generalsekreterare Mind
Rickard Bracken
Generalsekreterare Suicide Zero