Stängda gym, inställda idrottsaktiviteter och distansarbete har förändrat förutsättningarna för fysisk aktivitet. Samtidigt vet vi inte så mycket om svenskarnas vanor under coronapandemin.
En studie av Novus och Mälardalens högskola visar att den fysiska aktiviteten har minskat under pandemin. Tiden vi lägger på måttligt ansträngande aktivitet (lätt andfåddhet) har minskat med 100 min/vecka. Även andelen personer som inte rör sig alls har ökat. 4 av 10 utför ingen måttligt ansträngande fysisk aktivitet idag, jämfört med 3 av 10 före pandemin.
Hälften utför ingen mycket ansträngande fysisk aktivitet (till exempel löpning), jämfört med en tredjedel före pandemin. Därtill har stillasittandet ökat med 40 min per dag.
För 33 procent av svenskarna är tiden för gym-, lag- och rehabträning mycket mindre idag jämfört med före pandemin. För 11 procent har träning på egen hand (till exempel hemmaträning) ökat mycket under pandemin. Det finns dock skillnader. Kvinnor ägnar sig i mindre omfattning åt fysisk aktivitet under pandemin, och ju äldre de blir desto mindre. Framförallt har kvinnor minskat träning i organiserad form, medan yngre män ägnar sig mer åt sådan träning.
Vad kan vi lära av detta? Svårigheter att ersätta organiserad träning med egna aktiviteter och förändrade vardagsrutiner förklarar nog den lägre graden av fysisk aktivitet hos många.
Samtidigt går det att behålla motivation och återskapa struktur. Kriser kan leda till nya goda vanor. Utmaningen är att behålla dem. För att motverka negativa effekter av fysisk inaktivitet såsom diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och depression krävs intensifierad upplysning om hur man kan minska stillasittandet och vara fysisk aktiv trots restriktioner. Goda exempel bör lyftas fram.
Pandemin har påverkat kvinnornas fysiska aktivitet mer. Kvinnorna är också mindre nöjda med livet just nu. En förklaring kan vara att kvinnorna har fått ta större ansvar för ”livspusslet” under pandemin. En del människor har samtidigt ökat sin fysiska aktivitet. Fler än hälften uppger att deras mående och nöjdhet med livet är oförändrat eller är bättre jämfört med före pandemin. Men det är männen som mår bättre och är nöjdare. Riktad vägledning till olika målgrupper blir viktig.
De som har mest att vinna på att bli mer fysiskt aktiva är de som rör sig minst. Denna grupp har ökat under pandemin. Därför bör stöd riktas till just dem. Individers och gruppers förändrade nivåer av fysisk aktivitet och mående under coronapandemin visar att det krävs olika lösningar för olika människor. För en sak är säker: även om världen förändras kvarstår behovet av fysisk aktivitet.
Maria Elvén
Fil. dr i fysioterapi, Mälardalens högskola
Jonas Stier
Professor i socialt arbete, Mälardalens högskola