Bilen har funnits i mer än hundra år. På 1950-talet började bilen att bli var mans eller kvinnas egendom från att ha varat de välbeställdas egendom. På 1950-talet i första hand som begagnad bil. Detta är snart 70 år sedan.
Att tro att bilen kommer att försvinna i en nära framtid är en naiv önskan. Bilen kommer säker att finnas om hundra år i någon form. Elbil eller annan fossilfri bil. I och med detta har bilmotståndarna svängt från att bilar släpper ut farliga gaser till att bilen tar plats. Dessutom står bilen mest still under sin livslängd.
Under 1960-talet skrattade vi i Europa åt amerikanare som åkte omkring i stora plåtlådor till bilar. Men tyvärr har ju bilarna även här växt betydligt de senaste tio åren. Det kanske går att på sikt få bilköpare att välja mindre bilar. Även tekniken går framåt, vi har ju hört om självkörande bilar och jag tror att inom några år har vi självparkerade bilar. På så sätt kan man packa bilarna mycket tätt på en parkeringsplats och därmed ta upp mindre yta.
Eskilstuna har ingen bra trafikplanering och aktuellt läge är nästan katastrof. Oavsett tid mellan 7 och 18 är det ofta kö och kökörning på flera platser i stan så som Stenkvistavägen, Kungsgatan, Tullgatan/Västeråsvägen och Mått Johanssons väg. Även om man tar bort alla privatbilar så är det cirka 40 procent företagsbilar så som lastbilar och hantverkare. Hantverkare utgör en stor del av vardagstrafiken. Eftersom mer än 90 procent av bilarna i dag är fossilbilar så bidrar detta till sämre luft i Eskilstuna. Flyter trafiken så ger det positiva effekter till miljön.
Problemet just nu är att man bygger för att försvåra biltrafiken i stället för att underlätta och därmed undvika eller minimera köer.
Jimmy Jansson hoppas ju på att år 2030 ska vi vara 30 000 fler här i Eskilstuna. Undrar om de endast har cykel med sig då de flyttar hit? Eller har många säker bil, vilket då ställer mer krav på en bra eller kanske utmärkt trafikplanering. Vissa myndigheter har beräknat en tillväxt betydligt lägre än Jansson men fler bilar blir det ändå!
Hans Rosén