I Sverige finns tio, av Folkbildningsrådet godkända, studieförbund. De har folkrörelsebakgrund, politisk bakgrund, kyrko-bakgrund, frikyrko-bakgrund, opolitisk bakgrund och sedan 2008 finns ett muslimskt studieförbund, Ibn Rushd. Idén är att vi ska kunna bilda oss fritt och frivilligt i det vi sympatiserar med och därmed bli kunniga medborgare i det demokratiska samhället. Många är de politiker som börjat sin bana med samtal och cirklar arrangerade av studieförbund.
Tågordningen i bidragsfördelningen mellan förbunden i länet är att kommunerna beslutar hur mycket de vill avsätta till studieförbunden och att Länsbildningsförbundet Sörmland gör en fördelning utifrån hur mycket verksamhet de olika förbunden har i kommunen. Fördelningsmodellen bygger på den modell som Folkbildningsrådet använder.
Men i år hände något. När fördelningen skulle klubbas av kultur- och fritidsnämnden i Eskilstuna så bordlades frågan och återremitterades av Socialdemokraterna och Moderaterna, ivrigt påhejade av Sverigedemokraterna.
Anledningen: tveksamhet att ge bidrag till Ibn Rushd. Att det sistnämnda partiet inte vill se ett muslimskt studieförbund är knappast förvånande. Men varför de andra två i Sverige sedan länge etablerade partierna, dessutom med två ”egna” studieförbund i ryggen, väljer denna väg är svårt att förstå.
Det stämmer att Ibn Rushd legat till grund för en utredning av Folkbildningsrådet (rapporten heter När tilliten prövas och finns på rådets hemsida) och att förbundet fick allvarlig kritik i rapporten. Men Folkbildningsrådet (en förening med visst myndighetsansvar) ansåg inte att det fanns anledning att dra in statsbidraget. Förbundet självt har meddelat att de tar till sig av kritiken och presenterat en åtgärdsplan (finns på deras hemsida).
I Kommunallagen 2:a kapitel, 3:e paragrafen, står att en kommuns medlemmar ska behandlas lika. Vad är det som gör att Eskilstuna kommun nu höjer sig över beslutet taget av statens förlängda arm Folkbildningsrådet i frågan om Ibn Rushd? Vad särskiljer de kommuninvånare som ingår i deras verksamhet mot de som tillexempel engagerar sig i ABF, Medborgarskolan eller Bilda?
För det kan väl inte vara så att den fria och frivilliga folkbildningen och dess existens ska villkoras utifrån politisk eller religiös agenda?
Vad vet politikerna i Eskilstunas kultur- och fritidsnämnd om den verksamhet Ibn Rushd har i kommunen? Ingen dialog har skett, vare sig med förbundet själva eller med oss på Länsbildningsförbundet.
Vet de att det också står i rapporten från Folkbildningsrådet att Ibn Rushd är bäst av studieförbunden att nå grupper i så kallade marginaliserade områden? Grupper som det etablerade Sverige ofta har mycket svårt att nå fram till, vilket framför allt visat sig nu i coronatider.
I stället för att gå på föreställningar om saker och ting önskar vi att nämnden ger alla statsbidragsberättigade studieförbund bidrag för i år. Inled gärna en dialog med Ibn Rushd. Ta reda på vad de gör i just Eskilstuna, se om ni kan ta hjälp av dem att nå grupper som ni har svårt att nå. Samverka i stället för att stänga ute.
Malin Marcko
Länsbildningskonsulent i Sörmland
Jan Olov Karlsson
Ordförande Länsbildningsförbundet Sörmland