Eskilstuna har stora sociala problem. Gängkriminaliteten, sett till antalet skjutningar, är en av de värsta i landet. Det finns inga snabba eller enkla lösningar för att komma till bukt med problemen, men att problemen måste lösas är samtliga partier i fullmäktige överens om.
Majoriteten (S och M) har sina tankar om hur. Att man i veckan tog justitieminister Gunnar Strömmer (M) till kommunen tycker vi är klokt agerat.
Vi vänder oss kraftfullt mot det fingerpekande och den retorik som avhumaniserar unga som just nu råder. Givetvis ska vi ta krafttag mot kriminaliteten och brottslighet ska bestraffas, men vi måste lägga ansvaret där det hör hemma. Det här är samhällets gemensamma misslyckande och det är samhällets gemensamma ansvar att lösa problemet. Och det är regeringen som bär det yttersta ansvaret. Tidöpartierna (M, SD, KD och L) gick till val på att bekämpa den organiserade brottsligheten och nu är det upp till bevis.
Samtidigt, för här gäller det verkligen att hålla flera bollar i luften samtidigt, måste vi göra allt vi kan för att se till att problemen inte befästs och fortsätter att växa. Det är meningslöst att försöka släcka en brand i en del av huset, samtidigt som man anlägger små bränder lite här och var i övriga huset. För det är vad vi gör just nu. Och det riskerar att få så stora konsekvenser att de problem som vi har i dag kommer att blekna i jämförelse.
Skolan är samhällets bästa chans när det gäller att förebygga kriminalitet, utanförskap och psykisk ohälsa. Men svensk skola är vanvårdad. Det har den varit länge, genom olika politiska konstellationer. Barnen befinner sig i dag i en kravfylld och underfinansierad skola. Ett perfekt recept för både samhälleligt och individuellt misslyckande.
En underfinansierad skola innebär en underbemannad skola, vilket innebär att barn inte fångas upp i tid. Att barn haltar sig igenom skolsystemet med problematisk skolfrånvaro och icke godkända betyg i ryggsäcken och att ungdomar inte kommer in på gymnasiet och vidare ut i arbetslivet. Det innebär att lärare bränner ut sig eller säger upp sig, vilket förstärker problemen ytterligare.
Effekterna ser vi redan. Gängkriminaliteten frodas, den psykiska ohälsan bland barn och unga växer och Bup-chefer larmar om dramatiska ökningar av barn som utreds och medicineras för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som adhd. För föräldrarna till de barn som inte får det stöd som de behöver i skolan är problemet uppenbart.
Budskapet är glasklart: Vi måste satsa på skolan annars riskerar detta att på sikt bli oerhört kostsamt för vårt land och för våra barn.
Att vi då befinner oss i det tuffaste ekonomiska läget på mycket länge är djupt oroväckande. Ökade matkostnader gör att skola och äldreomsorg blir dyrare, skenande drivmedelspriser påverkar kollektivtrafik, skolskjuts och färdtjänst och stigande räntor och elpriser påverkar äldreboenden, skolor, bibliotek och badhus.
Ingen kommun vill skära i samhällsviktig verksamhet men de allra flesta tvingas göra det ändå. Alternativet är högre beskattning, men det är inte ett önskvärt alternativ i tider av redan hårt ekonomiskt belastade hushåll. Enbart effektiviseringar kommer dock inte räcka för att täcka kostnadsökningarna. Och även om skolan hålls undan från besparingskrav så räcker det inte. Vi måste som bekant satsa på skolan, inte bara hålla den flytande.
Att majoriteten tog skolminister Lotta Edholm (L) till kommunen samtidigt som justitieministern tycker vi därför också är klokt agerat. Den eftersatta skolan är samhällets gemensamma misslyckande och det är samhällets gemensamma ansvar att lösa problemet. Det kommer att kosta massor för att vara krass. Men hellre trasiga vägar än trasiga barn. Vänd på varje möjlig sten och vänd sen fingret mot regeringen och majoriteten. Och upp till bevis, regeringen.
Anders Nordin
Gruppledare Centerpartiet Eskilstuna