KĂ€rnkraften blir Ă„terigen en valfrĂ„ga. Det stĂ„r klart efter de fyra högerpartiernas inlĂ€gg pĂ„ SvD Debatt 7/2. De rĂ€knar med draghjĂ€lp av den pĂ„gĂ„ende internationella energikrisen. BerĂ€ttelsen Ă€r att sĂ€rskilt de höga elpriserna i Sverige beror pĂ„ att ett antal kĂ€rnkraftverk lagts ned âav politikernaâ. Lösningen Ă€r att börja bygga ut kĂ€rnkraften igen.
Men de höga energipriserna hÀr beror inte pÄ svensk energipolitik. TvÀrtom Àr det en del av en global energikris, beroende pÄ att produktionen av fossila brÀnslen, frÀmst naturgas, inte ÄterhÀmtat sig i den takt som behövs föra att möta den ökande efterfrÄgan under 2021. NedlÀggningen av kÀrnkraftverk i Sverige beror, som alla egentligen vet, inte pÄ politiska beslut, utan pÄ bristande lönsamhet. En storskalig utbyggnad av kÀrnkraften förblir mycket dyrare Àn en fortsatt satsning pÄ sol, vind, vatten och bioenergi. Enligt en aktuell berÀkning publicerad av den amerikanska investmentbanken Lazard kryper vind- och solkraft nu ner under 30 USD/megawattimme medan kÀrnkraftens kostnad minst blir cirka fem gÄnger högre. I de nya kÀrnkraftverken i Frankrike och Finland ligger kostnaden fem-sju gÄnger högre Àn i genomsnittlig vindkraft.
Det Àr ju inte heller sÄ att Sverige har nÄgon brist pÄ el. TvÀrtom motsvarar den svenska elproduktionen pÄ Ärsbasis numera ungefÀr en och en halv gÄng den svenska förbrukningen. Och med den utbyggnad som nu Àr pÄ gÄng kan vi fÄ utrymme att fördubbla vÄr elkonsumtion inom nÄgra Är. Utmaningen Àr att fÄ till ett mer flexibelt system, för att möta variationer i efterfrÄgan och produktionsförutsÀttningar över tid. Men hÀr Àr den oflexibla kÀrnkraften till föga hjÀlp. Vattenkraften, som Àr den viktigaste kÀllan för flexibilitet, vilket skulle kunna öka vÀsentligt genom att bygga sÄ kallade pumpkraftverk. De gör det möjligt att anvÀnda temporÀr överskottsenergi till att pumpa tillbaka vatten och ÄteranvÀnda det nÀr behovet ökar. En annan möjlighet Àr att producera el med biobrÀnslen, i första hand i vÀrmekraftverk, som ocksÄ producerar fjÀrrvÀrme. FrÄn nÀringen har det just kommit ett förslag om att öka kapaciteten och flexibiliteten i befintliga vÀrmekraftverk genom en teknik för energilagring. Det skulle ganska snabbt kunna öka elproduktionen motsvarande tvÄ kÀrnkraftverk till en brÄkdel av kostnaden. PÄ medellÄng sikt kan man ocksÄ bygga ut fjÀrrvÀrme med kraftvÀrmeverk en hel del.
Men den verkliga revolutionen ligger om hörnet. Det Àr den storskaliga introduktionen av vÀtgas som energibÀrare. VÀtgas Àr lÀtt att transportera och lagra, och kan produceras av förnybar el. Det öppnar ocksÄ upp för sol- och vindkraft som global handelsvara. Inte minst vÀrdens ökenomrÄden fÄr dÄ möjligheter till storskalig produktion av vÀtgasburen sol- och vindkraft. En överlevnadschans för mÄnga av dagens oljeekonomier. Samtidigt kan storskaliga, ekologiskt planerade, Äterbeskogningsprojekt, till exempel i Afrika, leda till positiva klimateffekter, förbÀttra förutsÀttningar för jordbruket och öka vÀrdens tillgÄng pÄ trÀrÄvara och bioenergi.
EU-kommissionens förslag att ta med kÀrnkraften i taxonomin innebÀr inte att miljö- och sÀkerhetshoten kring kÀrnkraften har försvunnit. FramstÀllningen av kÀrnbrÀnslet Àr en oerhört smutsig affÀr. Av den uranmalm som bryts Àr det bara cirka en promille som kommer till anvÀndning. Resten blir ett höggradigt radioaktivt slagg som ofta dumpas i den lokala miljön. Huvuddelen av all uranbrytning sker i fattiga, auktoritativt styrda lÀnder, cirka 40 procent i det kaotiska Kazakstan. NÀsta led Àr den oerhört lilla risken för en oerhört stor katastrof i form av en hÀrdsmÀlta i ett kÀrnkraftverk i drift. Det skulle vara omöjligt men Three Mile Island, Tjernobyl och Fukushima lÀr oss att man aldrig kan sÀga aldrig. Vi mÄste kallt rÀkna med fler sÄdana katastrofer om vi bygger ut kÀrnkraften. Till sist frÄgan om det högaktiva avfallet. Det Àr en oerhörd utmaning, eftersom en miljondels gram kan döda, och avfallet fortsÀtter att vara farligt i minst 100 000 Är. MÄnga forskare ifrÄgasÀtter metoden med kopparkapslar och menar att det finns risk för lÀckage redan inom ett Ärhundrade. Flertalet kÀrnkraftslÀnder har inte nÄgon godkÀnd lösning pÄ avfallshanteringen.
KÀrnkraftens föresprÄkare sÀtter nu sitt hopp till smÄreaktorer, sÄ kallade SMR, som nu hÄller pÄ att utvecklas. Men om de verkligen blir billigarare och/eller sÀkrare vet vi inte Àn. SÄ lÀnge de bygger pÄ dagens lÀttvattenteknik kvarstÄr de extrema avfallsproblemen, som kanske till och med blir mer svÄrhanterliga.
Mer betydelsefullt vore det om det blev ett genombrott för fjĂ€rde generationens kĂ€rnkraft. Inte sĂ„ mycket för att det skulle ge oss en sĂ€rskilt bra energiförsörjning utan för att den kan hjĂ€lpa oss att hantera arvet efter lĂ€ttvattenreaktorerna. Om det gĂ„r som det Ă€r tĂ€nkt ska man kunna driva reaktorerna med det högaktiva avfallet frĂ„n lĂ€ttvattenreaktorerna. Och 4 G-avfallet behöver âbaraâ förvaras sĂ€kert i 1 000 Ă„r i stĂ€llet för 100 000. Men trots Ă„rtionden av forskning lĂ„ter genombrottet fortfarande vĂ€nta pĂ„ sig.
SÄ tills vidare fÄr vi rÀkna med att kÀrnkraften förblir dyr, riskabel och onödig.
PĂ€r Granstedt
Tidigare riksdagsledamot (C)
Brirgitta Hambraeus
Tidigare riksdagsledamot (C)
Hans Lindqvist
Tidigare EU-parlamentariker (C)