Enligt Tidöpartierna är kraftigt utbyggd kärnkraft nödvändig för klimatomställningen eftersom det ”inte alltid blåser”.Det kan låta förnuftigt - men frågan är om det är sant och önskvärt.

Behovet måste ifrågasättas efter en ny utredning gjord av Chalmersforskare. Där framgår att regeringens kärnkraftsatsning förutsätter elimport och blir dyrare än en satsning på vindkraft till havs som klarar självförsörjning med el. Kostnader för energilagring ingår i kalkylen. Enligt Tidöavtalet skall klimatpolitiken stämma med forskning och bygga på fakta. Företrädare för Tidöpartierna måste därför nu sluta påstå att klimatmålen kräver en kraftig utbyggnad av kärnkraften – om de inte kan visa att forskarnas slutsatser är felaktiga. Kärnkraftutbyggnad måste då motiveras med andra skäl.

Vindkraftens miljöpåverkan skulle kunna vara ett sådant skäl, men det förutsätter att denna, främst landskapspåverkan, bedöms som värre än den kärnkraften kan ge.

Kärnkraftens miljöpåverkan är ganska oproblematisk om allt fungerar som det är tänkt. Omgivningen utsätts för marginellt högre radioaktiv bestrålning från de tillåtna utsläppen och kylvattnet kan påverka ekosystemet lokalt negativt. Landskapsförändringar vid uranbrytning berör tämligen få. 

Den stora skillnaden mellan kärnkraft och vindkraft till havs är de möjliga konsekvenserna av att något inte fungerar som det är tänkt. Haverier i vindkraftverken kan inte leda till något allvarligt. Haverier i kärnkraftverk kan, som erfarenheten visat, orsaka radioaktiv förgiftning av stora områden och strålskador på ett stort antal personer som engagerats i saneringsarbetet. Det problemet var avgörande när tyska politiker beslöt att stänga ner kärnkraften. 

Sannolikheten för katastrofala reaktorhaverier kan minskas med olika åtgärder och är enligt teoretiska beräkningar mycket låg. Osäkerheten i dessa beräkningar är dock svårbedömd och beror i hög grad på ”den mänskliga faktorn”. 

Valet mellan vindkraft till havs och kärnkraft är väsentligen ett val mellan förändrad havshorisont och en liten men osäker risk för omfattande radioaktiv förgiftning som, i värsta fall, gör stora landområden obeboeliga under lång tid. En satsning på kärnkraft innebär därför ett medvetet risktagande. Detta kan knappast motiveras med att vi slipper  förändrad utsikt från delar av kustområdet. Tidöpartierna bör ompröva kärnkraftsatsningen och bygga politiken på fakta och inte på ogenomtänkta vallöften.

Björn Kjellström

Professor em. Energiteknik, Luleå tekniska universitet