LGR11 och GY11 var de reformer som skulle vända bort skolan från det som kallades "flumskola". Okunniga skolpolitiker svänger fortfarande samma retorik, och inser inte hur flummig skolan har blivit. För de pratar aldrig om innehåll och kunskap. Dagens skola följer inte EU:s och Unescos 8 punktsprogram för nyckelkompetenser. Kunskapssynen i skolan är försvårande i allmänhet och för elever med neuropsykologiska funktionsvariationer (NPF) i synnerhet och driver på ökad mental ohälsa bland ungdomar.
Läroplanerna 1994 hade stor frihet i tolkning av innehåll i kurser, det fanns en stor möjlighet för skolor att ämnesintegrera innehåll i kurser utifrån till exempel programinriktning. Vilket blev grunden för det som kallades flum. Bedömningskriterierna var oprecisa men de var samtidigt tydligt inriktade på en progression och kunskapssyn där godkänt innebar en förståelse för innehållet; väl godkänt kunde innebär förståelse för sammanhang; mycket väl godkänt var inriktat på att problematisera, diskutera och ta ställning. Något förenklat.
Kritiken om flumskola, kopplat till läroplanerna 1994, var att de oprecisa kraven gödde ett kravtapp som skulle få skolans elevers kunskap att backa generation för generation. För att motverka detta så höjdes kraven från grundläggande behörighet med godkänt i svenska, engelska och matematik in i gymnasiet till 8 betyg för yrkesprogrammen och 12 betyg för högskoleförberedande programmen (inklusive svenska, engelska och matematik). Detta skulle leda till att individuella programmet skulle tas bort och sluta behövas.
Estetiska val och det så kallade ”vidgade textbegreppet” i svensk-ämnet togs bort, vilket kom att begränsa andra uttrycksformer än det skriftliga. Den nya skolan har alltså inneburit: Ämnes- och kursplaner blev tydligare kring innehåll i ämnet/kursen, vilket även jag tycker är bra. Förenklat innebär dessa dock att analys och ställningstagande idag ingår i nivå godkänt. Den överordnade kunskapsförmågan idag är alltså att kunna diskutera och ta ställning. Vidare har idag estetiska uttryck och kurser väldigt litet eller inget utrymme alls i skolan.
Dessa ökade krav pressar våra ungdomar, främst för de som har en NPF-diagnos eller är i dess gränszoner. Elever förväntas hantera exekutiva funktioner själva: planering, problematisera, flexibilitet, ställningstaganden. Det skapar eller förvärrar för ungdomar överlag. Fler elever får problem med IBS och stressmage och fler elever diagnostiseras med NPF diagnos.
Idag är det fler elever, än för tio år sedan, som inte kommer in på ett nationellt program och hamnar på IM-programmet. Många elever går igenom skolan med en känsla av misslyckande, och att fler ungdomar drabbas av ångestsyndrom.
De åtta nyckelkompetenserna som EU och Unesco pekat ut är: Kommunikation med det egna modersmålet; Kommunikation på ett främmande språk; Matematisk, vetenskaplig och teknisk kompetens; Digital kompetens; Lära att lära; Social och medborgerlig kompetens; Initiativförmåga och företagaranda; Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.
Utifrån dessa kompetenser har svensk skola styrts fel under lång tid, och istället lett till att ungdomar hamnar i ohälsa.
Skolpolitiker – när ska ni börja lyssna på de riktiga problemen i skolan? Ämnesbetyg i all ära, men det stora problemet är kunskapssynen i betygssystemet som är inriktad på att selektera och beskriva stora delar som misslyckade – i stället för att ge uttryck för deras kunskapsnivå och vad som faktiskt kan! Avslutningsvis: Skolan behöver ett system som uttrycker vad eleverna faktiskt kan, vad som är deras styrkor och vad som är deras utmaning!
Robert Christensen
Gymnasielärare samhällskunskap och historia. Lärare för elever på IM program med behov av stöd.