Enligt TV4 har det på två år skett mer än en fördubbling av bedrägeribrott mot äldre. Polisen säger att de inte hinner med att utreda alla anmälningarna. Brotten går oftast till så att bedragarna ringer upp och får offret att lämna ut uppgifter som sedan används till att länsa kontot. Hundratals miljoner hamnar på detta sätt hos kriminella.
De som utsätts och blir brottsoffer är de som inte klarar av att värja sig. Äldre som är ovana vid tekniken, som inte förstår hur säkerhetsskyddet fungerar och vad du som användare absolut inte får lämna ut till andra.
Dessa brott är vedervärdiga och de utnyttjar många äldre människors välvillighet. Förr var banken en institution som stod för pålitlighet och ansvar. När någon från banken ringde fanns inget skäl att ifrågasätta detta. Det är den värld våra äldre växte upp i.
Den tiden är nu förbi. I stället är det vi kunder som utför det mesta av bankarbetet. Via digitala verktyg hanterar vi konton och betalningar och banken har knappt några pengar längre, vilket kan tyckas märkligt. Endast hos de fristående sparbankerna går det numera att sätta in och ta ut kontanter över disk.
Att bedrägerierna ökar är en direkt följd av kontanterna minskar. Med kontanter kan en äldre person ta ut så mycket pengar som behövs och sköta sina inköp och betalningar. Det finns ingen anledning att flytta pengarna digitalt eller att använda sig av appar. Om det inte finns något Bank-ID kan den äldre inte bli av med inloggningsuppgifterna. Om det inte finns någon bankdosa kan bedragarna inte lura till sig koden.
Kontanter kan förvisso stjälas – så är det. Men frågan är vad som är värst, att tjuven tar ett antal hundra- eller tusenlappar eller att en bedragare tömmer hela kontot?
Det har blivit allt svårare att använda kontanter idag. Klädbutiker, caféer och restauranger tar inte emot kontant betalning. Detsamma gäller många vårdcentraler, som trots att de enligt lag är skyldiga att ta emot kontanter ändå vägrar. Äldre människor pressas därför till att använda digitala verktyg, fastän de helst skulle vilja slippa.
Motsvarande problem drabbar även andra grupper som lever i ett digitalt utanförskap. Internetstiftelsen beräknar att det handlar om ungefär en miljon människor i Sverige. Förutom många av våra äldre är det personer med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning, socialt utsatta personer och andra som också är drabbad av brottsligheten - hotade eller förföljda personer som inte kan lämna några digitala spår.
Utan kontanter har alla dessa människor inget val. De måste använda digitala verktyg som de inte alls är bekväma med. Eller så hamnar utanför, blir beroende av omgivningen och förlorar sin självständighet. Att kontanter finns handlar därför också om inkludering och delaktighet i vårt samhälle.
Den här brottsligheten mot äldre är oacceptabel. Det hjälper inte med upplysning och informationskampanjer, sådant har vi hört till leda. Problemet är att äldre tvingas in i en digital värld mot deras vilja. De känner en osäkerhet inför tekniken och det är något som bedragarna utnyttjar.
Våra äldre måste få använda kontanter. Bankerna borde åter börja hantera kontanter och butikerna sluta med ”kontantfritt”. Så kan vi få ner mängden bedrägerier och de äldre och deras anhöriga slipper oroa sig för att pengarna plötsligt en dag är förvunna.
Björn Eriksson
Ordförande Kontantupproret