Just nu är lärarkåren mitt inne i en medlemsomröstning som avgör vägvalet för lärarnas fackliga organisering. Fackets starka ställning på arbetsmarknaden enligt den svenska modellen innebär att det är ett viktigt vägval. Arbetet upptar en stor del av människors tid. Så stor att för lärare har arbetsdagen tyvärr sällan något slut. Det sliter på lärarna och är en anledning till problemen att locka ungdomar till yrket. Självklart spelar lärares låga livsinkomster också in men för de flesta är nog ett jobb med en hållbar arbetsbelastning en första prioritet.
Skolfrågorna är glädjande nog på väg tillbaka i den politiska debatten men vi slår ur ett underläge för de senaste decennierna har facken inte fullt ut lyckats så som vi hade önskat. Det har visserligen genomförts förändringar – ibland till det bättre och någon gång till det sämre – men arbetsgivare och politiker har vägrat inse de behov som ställs på skolan och som också förutsätter att lärare har en arbetssituation där man känner sig trygg och uppmuntrad. I stället kommer det ofta påbud som visar att tilliten till lärares professionalism saknas.
Men skolfrågorna är för viktiga för att bli en del av ett politiskt spel där lärarna används som lättflyttade brickor. Lärares åsikter måste tas på allvar. Det ställer också krav på oss lärare att organisera oss på ett sådant sätt att politiker och arbetsgivare tvingas lyssna. Det vi nu röstar om är ett förslag till en helt ny facklig organisering där lärare och studie- och yrkesvägledare återfinns i en facklig organisation och skolledarna i en annan.
Själv gör jag bedömningen att förslaget har möjlighet att leda till en ökad facklig kraft för lärarkåren. Redan i dag har Lärarnas Riksförbund bra förslag men vi har fått för lite genomslag. Det är hög tid att vi till exempel lyckas skapa ett hållbart lönesystem, att vi lyckas reglera lärarnas undervisningstid och att vi sätter press på politiken så att svensk skola förstatligas. Detta menar jag att vi inte klarar på egen hand utan svensk lärarkår måste stå samlad.
Men oavsett vad man tycker i sakfrågan så kan vi lärare förstås inte undvika att ta ställning i en fråga som direkt berör oss. Så nu vädjar jag till alla kollegor: Hoppa upp från sofflocket och engagera dig – om inte annat så genom att fritt ta ställning till förslaget, utrycka din åsikt och rösta om lärarfackets framtid.
Åsa Fahlén
Förbundsordförande Lärarnas Riksförbund