Nyligen släpptes ännu en alarmerande rapport från FN:s klimatpanel IPCC. Rapporten beskriver effekterna av växthusgasutsläppen för haven och för planetens snö- och istäckta områden. Tyvärr bekräftar och fördjupar den vår bild av att vi människor och livet på planeten är i en kris. Men den visar också en ny sida av krisen – förändringar som drabbar livets vagga – de globala haven. 

Vad den nya IPCC-rapporten visar är att våra utsläpp av växthusgaser har nått en sådan hög nivå att haven håller på att krevera. IPCC-rapporten framhäver tydligt att effektivt skydd av haven stärker förmågan för haven att stå emot de omvälvande förändringarna som nu sker på planeten. I rapporten framgår det också att ett av de grundläggande problemen till varför knappt två procent av världshaven är skyddade i dag är för att det inte finns något juridiskt ramverk för att skydda den biologiska mångfalden. Bristen på detta juridiska ramverk ger nationer och näringsliv möjlighet att förbise de livsavgörande ekosystemtjänster som haven ger oss.

Klimatkrisen är nu alltså även en havskris.

Vi måste kraftigt begränsa utsläppen av växthusgaser och snabbt jobba mot att bli klimatneutrala. Samtidigt måste vi också restaurera och skydda det marina livet från pågående och framtida mänsklig påverkan. Förstörelse av havsbottnar genom oljeborrning och gruvdrift, överfiske och föroreningar i form av plast och utsläpp kan inte få fortsätta. Vi måste införa ett skyddssystem i form av reservat som främjar livet i haven så de kan bli mer motståndskraftiga. Om vi lyckas skydda minst 30 procent av jordens hav i ett nätverk av reservat där destruktiva aktiviteter är förbjudna, så kommer livet i havet ha en mycket bättre chans att överleva –  och i bästa fall återhämta sig.

Trots att Sverige tidigare utmålat sig som en ledare för globalt miljöarbete så har regeringen varit ovanligt återhållsam och rent av tyst i frågan om ett globalt havsavtal. Då detta är frågor som ligger utanför de nationella gränserna, så hamnar ansvaret för att driva avtalet om ett globalt havsskydd på utrikesdepartementets bord. Det är alltså Ann Linde som behöver ta ställning för att skydda världshaven och i handling visa att hon är för ett starkt havsavtal. Men inte heller från utrikesdepartementets håll har vi sett eller hört något i frågan om ett globalt havsreservat.

Tiden för ursäkter är sedan länge förbi. Nu förväntar vi oss att Ann Linde tar ställning för haven och resten av vår planet. 

Parul Sharma

Sverigechef Greenpeace

Dima Litvinov

Kampanjledare havsfrågor, Greenpeace