I de senaste veckorna har LUF och SSU tagit ställning för liberaliseringar av drogen cannabis. Detta är positivt, drogpolitiken bör och kommer att gå i en mer liberal riktning. Men jag kan inte låta bli att bli frustrerad av resonemangen bakom utspelen. SSU vill endast sträcka sig till avkriminalisering. Detta skulle skicka signaler att det är okej att köpa cannabis av gängen och öka efterfrågan på narkotika. LUF väljer istället en rimligare väg – en legalisering, så att gängens inkomster stryps. Men det är inte på grund av våldspiralen, gängkriminaliteten eller att våra unga i förorten ofta har en lägre framtidstro, utan på grund av att man vill göra Eskilstuna “friare och roligare”.

Jag vill vara tydlig: Jag är inte för legalisering för att jag vill att Eskilstuna ska vara roligare. Inte heller för att de med missbruk lättare ska få tillgång till vård. Detta är snarare positiva sidoeffekter av legalisering. Min uppväxt i Eskilstuna har format mig. Varför är det så att jag med en uppväxt i ett av Eskilstunas mer välbärgade men framförallt tryggare områden, har en enorm framtidstro? Varför tror några av mina vänner som vuxit upp i våra utsatta områden att utvecklingen är bortom räddning?

Det är till stor del våldets fel. Våldet, som skrämmer mig, vars nyhetsnotiser gör mig illa till mods och som ibland gör mig rädd när jag är på stan. Våldet, som för en annan händer på mammas gata, drabbar en barndomsvän och håller när man försöker att sova.

Kanske har Törnstrand (Luf) och Ablahad (SSU) använt ideologi som eskapism från faktumet att det inte finns någon quickfix mot gängkriminaliteten. Denna eskapism kommer likt regelbundet drogbruk leda till förödande konsekvenser. När problemet är drogpengar som göder vår kriminalitet kan vi inte börja använda retorik eller förslag som drar staden åt fel håll och mot mer knark.

Att vara moderat är att tro på frihet under ansvar. Dealen måste vara att så länge du tar ditt ansvar, så ska du få din frihet. Våldet skrämmer mig, men jag är ännu mer rädd för att nästa generation ska ge upp hoppet på Eskilstuna. Att mångas stora ambitionen ska bli att flytta härifrån. Gängen har förklarat krig mot majoritetssamhället, så det är dags för oss att försvara oss. Vi måste göra vad vi kan för att se färre, i stället för fler Eskilstunabor som göder gängens krigskassa. Stadens framtida ledare måste börja se samma problem som befolkningen gör, annars kommer vi inte att komma till bukt med framtidens problem.

Luf – det är absolut inte dags att leva lite. Vissa Eskilstunabor tar beslut att bryta mot lagen för att de anser att deras rätt att knarka väger tyngre än andras rätt till en trygg stad. Även om eran andemening är korrekt, så är det fel tid att glorifiera knarkköp.

SSU – jag började engagera mig för att fler ska kunna göra rätt för sig, oavsett vilken stadsdel, etnisk eller klassbakgrund du har. I dag betyder det rent praktiskt att vi måste förklara krig mot gängkriminaliteten. Något som leder till att “Exempelvis feströkning kommer nog att öka” håller inte. Varenda politiska beslut måste bidra till att minska våldet och gängens fortsatta rekrytering. Politik handlar om prioriteringar, och jag undrar varför ni prioriterar några få i missbruk över hela Eskilstunas framtidstro.

Trots att vi är ungdomsförbundare är det dags för oss att växa upp. Dagens problem är ingen lek, vi måste vara seriösa. Jag hoppas att vi framöver kan enas om att arbeta för att systematiskt minska stadens illegala narkotikaköp.