Infrastrukturen som binder samman landet brister. Utan transporter stannar verksamheten för många företag men trots det underfinansierar regeringen underhållet och därför försämras funktionaliteten på våra vägar och järnvägar.
Om inte utvecklingen bryts riskerar vår region att mista konkurrenskraft, företag och ytterst arbetstillfällen.
I delar av landet är transportsystemet väl utbyggt – men vägar och järnvägar lider av ett eftersatt underhåll. Gamla synder gör sig påminda och företag vittnar om vägar med potthål och nedsatta hastigheter och ett störningskänsligt järnvägsnät. Infrastrukturen måste framtidssäkras och kapaciteten hänga med när näringslivet investerar.
Den dåliga nyheten är att det troligen blir sämre före det blir bättre.
I juni kom regeringen med en ny nationell plan för infrastrukturen kommande tolv år, 2022–2033. Planen har beskrivits som historiskt stor, men problemet är att regeringen lägger långt mindre på underhåll än vad som krävs. Resultatet blir att befintlig infrastruktur i allt större utsträckning tappar sin ursprungliga funktion och då hjälper det föga att bygga nytt.
Det är dåliga nyheter för företag och tillväxt. När näringslivet satsar är det mycket bekymmersamt att staten inte tar sitt ansvar för vår gemensamt ägda infrastruktur.
Eskilstuna är en av de städer som drabbas av underdimensionering av järnvägsnätet. Det är av största vikt att detta åtgärdas för att fler ska kunna arbeta och bo på olika platser i hela Sörmlandsregionen.
Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv kommer underhållsskulden att öka från cirka 70 miljarder till 137 miljarder kronor kommande tolv år. Siffran utgår från Trafikverkets uppskattning av byggkostnaden för att återställa infrastrukturen till en acceptabel nivå.
Om inte nästa regering omprioriterar kommer skulden således att närmast fördubblas. Underhållsarbete som inte blir utfört i tid innebär också att kostnaden framgent blir högre för att återställa en väg eller järnväg till acceptabel standard.
Nästa år satsar regeringen en miljard kronor ytterligare på vägunderhåll, varav 750 miljoner kronor omfördelas från underhåll av järnväg till väg. Syftet är att Trafikverket ska kunna utföra fler viktiga underhållsåtgärder som till exempel beläggningsunderhåll, linjemålning, broreparationer och trumbyten. Vägunderhållssatsningen är nödvändig. Men en långsiktig lösning på underhållsskulden kan inte finansieras genom omfördelning mellan järnväg och väg, eftersom omfattande behov finns i båda systemen.
Eskilstunas starka tillväxt med nyetableringar ger inkomster till den gemensamma välfärden, men ställer också krav på att det måste finnas en infrastruktur som kan ge den flexibilitet i resandet som krävs i ett modernt samhälle.
Sprucken räls, växelfel eller nedrivna kontaktledningar är symptom på ett slitet järnvägsnät. Hastighetsnedsättningar eller omvägar kan också innebära problem för rekrytering av personal om fler avstår från att ta ett jobb eftersom pendlingstiden blir för lång.
Hela det eftersatta underhållet måste återtas. För att det ska bli verklighet bör Trafikverket upprätta en långsiktig och finansierad underhållsplan för väg och järnväg och nästa regering bör skyndsamt ta fram en hållbar finansiering av vår gemensamma infrastruktur.
Sverige är omvärldsberoende och behöver internationella transporter och gränsöverskridande infrastruktur. En betydande andel av industriproduktionen exporteras och näringslivet är även i hög grad beroende av att det går att resa snabbt mellan Sverige och andra delar av världen.
Sofia Sjöström
Regionchef Svenskt Näringsliv Södermanland
Nils Paul
Infrastrukturexpert Svenskt Näringsliv