Demonstrationerna i Belarus vÀckte svenskt och europeiskt intresse för en kort stund. Politiker frÄn alla sidor enades i stödet för oppositionen och hoppades att Europas sista diktator skulle falla. Entusiasmen varade dock inte lÄngt. Det rÀckte att medias kameror vÀndes Ät andra hÄllet för att oppositionen i Belarus Äter skulle lÀmnas Ät sig sjÀlv.
Detta upprepar vĂ€stvĂ€rldens mönster gentemot Belarus. Samma opposition som nu âstöds av allaâ har svikits upprepade gĂ„nger. EU och Sverige har lĂ€nge varit undfallande inför Lukasjenka och politiken har gĂ„tt runt i cirklar: sanktioner, gradvist engagemang, villkorad dialog, och sedan sanktioner igen. Inte som ett resultat av att EU hade nĂ„gon plan, snarare för att man ingen hade.
EU införde sanktioner 2004 som en reaktion mot valfusket i parlamentsvalet 2004 och försvinnanden av kÀnda personer 1999/2000. Men sÄ gott som alla sanktioner hÀvdes 2016. Varför? För att Lukasjenka slÀppte de fÄ kvarvarande politiska fÄngarna fria efter flera Är i fÀngelse(!) och för att presidentvalet 2016 genomfördes utan lika vÄldsamma övergrepp mot oppositionen som 2010. SÄ lite behövdes för att EU skulle Àndra linjen och svika det civila samhÀllet. Viket resulterade i att systemförÀndringar uteblev. Lukasjenka kunde fortsÀtta med sitt förtryck.
Vi tvĂ„ undertecknande tog emot den respekterade belarusiska mĂ€nniskorĂ€ttskĂ€mpen Ales Bjaljatski i EU-parlamentet. Den före detta politiska fĂ„ngen var bestört över att sĂ„ fĂ„ i EU-institutionerna ville trĂ€ffa honom. Han hade med sig sin organisations Vjasnas rapporter om horribla övergrep men intresset att ta del av informationen var begrĂ€nsat. Bjaljatski hade egen erfarenhet av att sanktionerna hade effekt. I en rapport frĂ„n organisationen Ăstgruppen har han berĂ€ttat att han âbehandlats med respekt i fĂ€ngelset â av just tjĂ€nstemĂ€n som var rĂ€dda att sjĂ€lva hamna pĂ„ sanktionslistan.â ĂndĂ„ tog EU bort sanktionerna och Margot Wallström tyckte att beslutet landade i âen ok kompromissâ. Till rĂ„ga pĂ„ allt har Sverige belönat Lukasjenkas regim. 2017 gick ett Sida-finansierat projekt till en regimföretrĂ€dare â som dessutom var föremĂ„l för EU:s sanktioner.
Folket i Belarus behöver en omvĂ€rld som inte sviker sĂ„ fort nĂ„got annat tar dess uppmĂ€rksamhet. Det civila samhĂ€llet behöver lĂ„ngsiktigt och riktat stöd. Avtalet om viseringsfrihet med EU mĂ„ste snarast trĂ€da i kraft, sĂ„ att belarusier kan komma till EU. Man behöver utöka Erasmus och Erasmus+ program sĂ„ att fler studenter kan delta. EU mĂ„ste avbryta de pĂ„gĂ„ende förhandlingar om sĂ„ kallade âpartnerskapsprioriteringarâ. UtgĂ„ngspunkten borde vara att EU inte förhandlar med en diktator, utan endast med civilsamhĂ€llet. För det som pĂ„gĂ„r nu Ă€r en dĂ©jĂ -vu av vĂ„r tidigare ombytliga och kortsiktiga politik mot Belarus. Belarusier behöver fastare stöd, mindre hyckleri och mer hjĂ€lp pĂ„ lĂ„ng sikt.
Jasenko Selimovic
Författare och konsult med inriktning pÄ Balkan, tidigare EU-parlamentariker
Michel Vincent Anderlini
Doktorand i global politik vid Malmö Universitet, före detta stabschef Ät Jasenko Selimovic i Europaparlamentet