Sverige befinner sig i ett sällsynt tufft ekonomiskt läge med hög inflation och lågkonjunktur samtidigt. Det svåra omvärldsläget visar sig också i regeringens förda politik. Viktiga reformer för ökad tillväxt och lägre arbetslöshet har än så länge uteblivit, trots regeringens vallöften och skrivningar i såväl Tidöavtalet som regeringsförklaringen.

Sverige har bland Europas högsta arbetskostnader. Det beror inte på att vi betalar Europas högsta löner utan på våra höga arbetsgivaravgifter. Sverige sticker ut internationellt och det är i dag hela 50 procent dyrare att anställa någon i Sverige jämfört med övriga Europa och nästan 20 procent dyrare jämfört med Nederländerna, Tyskland och Finland.

Sveriges höga arbetsgivaravgifter är ett stort problem, som ökar företagens kostnader för att anställa. De kostar därmed jobb. Detta är särskilt stort för tjänstesektorn, där ersättningen till personalen utgör huvuddelen av verksamhetens kostnader.

Enligt en rapport från Almega skulle en generell sänkning av den allmänna löneavgiften med tre procentenheter kunna skapa fler än 100 000 nya jobb. 69 000 av dem skulle skapas inom den privata tjänstesektorn. Svenska företagare skulle kunna anställa fler, och det skulle bli enklare att både locka hit och behålla fler talanger i Sverige så vi får bukt på både kompetensbristen, arbetslösheten och det stora utanförskapet.

Det är fullt möjligt att genomföra en sådan reform och samtidigt bekämpa inflationen. Konjunkturinstitutet visade nyligen i en analys att en sänkning av arbetsgivaravgifterna till och med skulle kunna bidra till att dämpa inflationen.

En vanlig invändning mot reformen är att sänkta arbetsgivaravgifter är ”dyrt” jämfört med andra skattelättnader. Våra beräkningar visar dock att en sådan reform skulle vara självfinansierade till 80 procent – ett litet pris att betala om man ser till de goda effekterna på jobbskapande och tillväxt som reformen ger både omedelbart och på sikt.

Att reformen nästan är självfinansierande beror på att de nya jobben, som sänkningen av arbetsgivaravgifterna skapar, leder till ökade intäkter från arbetsgivaravgifter, inkomstskatter, moms- och andra konsumtionsskatter. Utöver detta kommer även minskade utgifter för arbetslöshetsersättning och bidrag samtidigt som en ökad sysselsättning stimulerar kringliggande ekonomi.

Att skjuta angelägna reformer på framtiden duger inte när fler än 700 000 människor lever i utanförskap och när hela näringslivet lider av svår kompetensbrist. Regeringen betonade i vårbudgeten behovet av strukturreformer och återupprättandet av arbetslinjen, men detta vill man göra på längre sikt när det ekonomiska läget tillåter. Vi har full förståelse att det viktigaste just nu är att bekämpa inflationen. Men det får inte bli en ursäkt för att undvika att genomföra nödvändiga strukturreformer – Sverige kan inte vänta.

Det måste inte bara löna sig mer att arbeta, det måste också löna sig att anställa. Sänkta arbetsgivaravgifter skulle göra det mer lönsamt att anställa och därmed skapa ett stort antal nya jobb. För företag i expansiva branscher skulle detta inte bara innebära att de kan anställa fler medarbetare; det skulle även öka möjligheter att satsa på vidareutbildning och utveckling av verksamheten. Något hela samhället vinner på. Sänkta arbetsgivaravgifter är också viktigt för att skapa fler tjänstejobb som är ingångsjobb för unga, nyanlända och andra som har svårare att komma in på arbetsmarknaden.

Det är således fullt möjligt att bromsa inflationen och samtidigt införa skattelättnader. Det enda som krävs är politiska vilja.

Fredrik Östbom
Chef näringspolitik och opinionsbildning, Almega

Johannes Nathell
Näringspolitisk expert, Almega