Torsten, Linda, Manda och Santino: det är namnen på de fyra schimpanser som sköts ihjäl när de försökte rymma från aphuset på Furuviksparken utanför Gävle i förra veckan. Många upprörs, med rätta, över det extrema våld som riktas mot dessa djur som endast ville ha sin frihet. 

Det är ofta extraordinära händelser som får oss att se det ordinära. Det är ovanligt att djur på djurparker rymmer även om vi knappast har hunnit glömma ormen som försökte rymma från Skansen. Men hur mycket tänker vi på djuren som sitter inlåsta på världens djurparker, när det inte blir förstasidor på Expressen? Låt oss ta detta tillfälle att reflektera över vårt förhållande till djuren.

Jonas Wahlström från Skansen-akvariet stod i Aktuellt häromdagen och försvarade djurparkernas existens med argumentet att det är viktigt för barn från förorten att de får lära sig om djur genom att se och känna på dem. Men vad är det egentligen som vi lär oss genom att besöka en djurpark? Är det inte att djur är något som är till för oss människor, att betrakta för vårt höga nöjes skull? Att det är okej för oss människor att låsa in djur för att djurparksägare ska tjäna pengar på det och för barnfamiljer att titta på gulliga djur? 

Vi människor lägger beslag på allt fler områden där det tidigare var möjligt för vilda djur att leva. Vi driver arter till utrotningsgränsen och sedan försvarar vi inburande av djur med att vi räddar dem från utrotning. Borde vi inte i stället ge tillbaks skogar och slätter till de vilda djuren så att de har möjlighet att leva riktiga liv? 

Ännu mer sällan händer det att djur inom matindustrin rymmer än från djurparker. Men ibland nås vi av nyheten att en ko rymt från en gård eller att en gris hoppat av en djurtransport på väg till slakteriet. Det är vanligt att folk då hejar på det flyende djuret och hoppas att hen ska överleva. Det är en naturlig reaktion att uttrycka stöd till någon som mot alla odds tar sig fri. Samtidigt är det paradoxalt då det är våra egna inköp som indirekt har lagt kedjorna kring kons hals och låst metallgrinden till den minimala grisboxen. 

Varför blir vi egentligen mer upprörda när några schimpanser dödas än när grisen, kon eller kycklingen dödas i miljoner varje år på Sveriges slakterier? 

Visst står schimpansen närmare oss människor genetiskt sätt, men i grunden är skillnaden i känsloliv liten i förhållande till kon och grisen. Det finns heller inget i forskningen som säger att en gris, ko, kyckling eller schimpans skulle ha mindre kapacitet att lida än människan. 

Historiskt kan vi se att dödande av en eller flera individer som upplevs som djupt orättfärdigt kan orsaka ett allvarligt ifrågasättande av sakernas tillstånd. En sådan händelse kan till och med leda till en revolution som öppnar upp för nya samhällskontrakt. 

Vi ser det gång på gång i kampen för olika mänskliga rättigheter. Det är långt ifrån omöjligt att det också kan ske i vårt förhållningssätt till djur. Förr eller senare kommer människan att se djuret som någon, inte som något. Djuren kommer att ses som individer, som omfattas av vissa basala rättigheter, såsom rätten till sin kropp och sitt liv. Då kommer vi varken att kunna hålla djur instängda i djurparker eller stycka upp dem på våra tallrikar. 

Martin Smedjeback 
Fil kand i psykologi

Ajla Stenholtz
Psykolog

Christoffer Wärnbring
Psykolog