Hela befolkningen har en sak gemensamt, alla blir Àldre. Men det Àr inte sÄ roligt att kÀnna sig diskriminerad nÀr man kommit en bit över medelÄldern. Sakta kommer det smygande frÄn olika hÄll och kanter i samhÀllet. Att Äldern blir avgörande och inte vad mÀnniskan bakom Ärtalet kan och förmÄr.
En dag blir det dyrare att hyra bil för att man fyllt 70. Att lÄna pengar i banken blir i mÄnga fall en komplicerad sak om inte oöverstiglig. Att inte behövas pÄ arbetsmarknaden Àr en realitet som mÄnga fÄtt kÀnna av.
Trots att man gĂ€rna jobbar kvar och kanske till och med kan tĂ€nka sig deltid och att inte konkurrera pĂ„ karriĂ€rstegen. Och trots att man dessutom kostar mindre i arbetsgivaravgifter. MĂ„nga vittnar om att nedvĂ€rderingen i yrkeslivet kan börja lĂ„ngt innan man klĂ€r pĂ„ sig âpensionĂ€rskostymenâ.
SmĂ„ vardagliga motgĂ„ngar kan man vĂ€l försöka komma över men sammantaget visar de Ă€ndĂ„ pĂ„ en attityd som gĂ„r ut pĂ„ att man som lite Ă€ldre inte lĂ€ngre riktigt rĂ€knas som fullvĂ€rdig medborgare. Ofta finns det grupperingar efter Ă„lder i undersökningar och enkĂ€ter. Ăver 70 upphör ofta 5-Ă„rsintervallen och alla ovanför strecket buntas ihop i en Ă€ldregrupp.
Det finns exempel frÄn sjukvÄrden dÀr man helt enkelt inte lÀngre kallas till vissa undersökningar nÀr man passerat en viss ÄldersgrÀns. Och hur var det inte under pandemin med budskap till 70-plussare om att isolera sig.
Det finns en utbredd Äldersdiskriminering i samhÀllet, som pÄ nÄgot sÀtt verkar accepterad, ja till och med legal. I viss utstrÀckning kan man tala om en institutionaliserad diskriminering. NÀr myndigheter, sjukvÄrden, bankerna och andra sÀtter sina Äldersstreck utan hÀnsyn till andra faktorer Àn just födelseÄret har diskrimineringen blivit tydlig.
à tskilliga Àldre vittnar om hur man upplever sig utsatt för det vi kallar Älderism. Hur har det blivit sÄ? Och mÄste det fortgÄ pÄ det sÀttet? Svaren Àr inte sÄ lÀtta att ge. Men det Àr ett Äldersfixerat samhÀlle vi lever i. Det börjar dessutom tidigt. à lder brukar anges i media nÀr nÄgon utmÀrkt sig pÄ ett eller annat sÀtt. Barn, ungdomar, unga vuxna, medelÄlders och Àldre klumpas ofta ihop i sina respektive grupperingar trots att individer sinsemellan Àr vÀldigt olika.
En annan pÄtaglig faktor Àr att man heller inte verkar efterfrÄga erfarenheter och kompetens i lika hög grad som ungdom och engagemang. Ofta hör man att Àldre borde lÀmna plats Ät unga pÄ arbetsmarknaden. Nu Àr det ju sÄ att mÄnga inte orkar arbeta ens till pensionsÄldern men de som kan och vill borde fÄ kunna komma i frÄga. DÄ vÀxer ekonomin och fler unga kan ocksÄ dÀrigenom fÄ jobb. SÄ argumentet att stÄ i vÀgen hÄller inte.
Politiskt borde det gÄ att över partigrÀnserna komma fram till att definiera Ätminstone vissa typer av Äldersdiskriminering och att motarbeta dem. Det finns dessutom en diskrimineringslag, som borde dammas av. Att klumpas ihop i stora sjok och fÄ en etikett pÄklistrad i pannan pÄ sig Àr ingen rolig upplevelse. Den instÀllningen borde vi först göra upp med.
Och att ta hand om kunskap och erfarenhet frÄn de som skaffat sig sÄdan och utnyttja kraften i till exempel mentorskap. Se mÀnniskan med erfarenheter och kunskaper och inte enbart födelseÄret och behandla mÀnniskor för vad de Àr och inte för vilken Äldersgrupp man tillhör. Som författaren Bodil Malmsten skrev en gÄng: jag tillhör ingen grupp utom min blodgrupp!
Leif Kindblom
Distriktsordförande SKPF PensionÀrerna i Sörmland