I april visade en amerikansk rapport att beslut som fattas utifrån olagliga underlag gör att Sverige skickar hem asylsökande som har laglig rätt att stanna. Rapporten bygger på resultatet av två granskningar av sammanlagt 3 360 beslut och domar i asylärenden som rör hbtqi-personer i Sverige. 

Granskningarna utfördes av RFSL:s asylrättsjurist och blottade en sorglig bild av svensk rättssäkerhet. I 96 procent av de granskade besluten och domarna fick den asylsökande avslag. De bedömningar av asylsökandens trovärdighet som lett till dessa avslag strider mot svensk och internationell rätt, mot Migrationsverkets eget rättsliga ställningstagande, utlänningslagens förarbeten, EU-rätten och UNCHR:s riktlinjer. Därmed strider även avslagen och utvisningarna av dessa hbtqi-asylsökande mot gällande rätt.

Detta pågår systematiskt i en rättsstat som Sverige. Vi kräver ett beslutsstopp i hbtqi-ärenden tills myndigheterna kan garantera rättssäkra bedömningar. 

Den första rättsutredningen om myndigheternas bedömningar av hbtqi-asylärenden gjordes 2020. Tre år senare publicerades en ny granskning som visar att ingenting blivit bättre, trots att både Migrationsverket och migrationsdomstolarna har tagit del av granskningarna. 

I ett talande exempel av de granskade fallen ifrågasätter migrationsdomstolen den asylsökandes trovärdighet eftersom han berättar att han trivts med sin homosexualitet. Han har alltså inte gjort omgivningens syn på hans sexuella läggning till sin egen. Hans beskrivning av sin självbild motsvarar inte dem som migrationsmyndigheterna förväntar sig att en homosexuell asylsökande borde ha. Det ledde till avslag.

Den här typen av antaganden ligger till grund för nästan samtliga avslag. 

Att du är en hbtqi-person i behov av skydd, och med laglig rätt till det, innebär alltså inte att du får det. I Sverige krävs – helt emot lagen – att du har ”rätt” livserfarenheter och dessutom kan beskriva dem på ”rätt” sätt. Du måste ha gått igenom en ”inre känsloprocess” och kunna berätta om dessa känslor och reflektioner på detaljnivå.

De här kraven ställs trots att EU-domstolen sedan tio år tillbaka har fastslagit att trovärdighetsbedömningen inte får baseras enbart på ”stereotypa föreställningar” om homosexuella. Trots det fortsätter sådana fördomar att utgöra kärnan i svensk asylprövning när migrationsmyndigheterna bedömer och beslutar i hbtqi-asylärenden. Det leder till att asylsökande som har skyddsbehov och laglig rätt till skydd utvisas till länder där de utsätts för förföljelse, tortyr och dödsstraff. 

Det är en rättsskandal som fortgår i det tysta, bakom stängda dörrar till asylutredningsrum, bakom sekretess och tystnadsplikt. Inom vilka andra rättsområden skulle vi acceptera det? 

Skulle vi acceptera att svenskfödda hbtqi-personers rätt till liv villkorades av känslor av skam och självhat – av våra statliga myndigheter? Dagligen har RFSL och medarbetare inom Svenska kyrkan kontakt med människor som fått avslag och som riskerar att skickas till sin död. Det är ett outhärdligt facit.

RFSL:s rapport har uppmärksammats av den internationella organisationen ILGA som arbetar för hbtqi-personers rättigheter och påpekar att Sverige halkat efter i utvecklingen i dessa frågor. 

Migrationsverket har vidtagit vissa förbättringsåtgärder sedan RFSL:s första rapport släpptes. De har mottagit den senaste rapporten utan att ifrågasätta dess slutsatser. Ändå fortsätter utvisningarna av hbtqi-personer med samma typ av olagliga avslagsmotiveringar. 

Vi kräver ett beslutsstopp i dessa asylärenden tills Sverige kan garantera en rättssäker prövning och bedömning av hbtqi-asylskäl. Det duger inte att hänvisa till att det går att överklaga till överinstanser. Utredningarna visar att dessa ofta är ännu sämre, och dessutom tar ställning till asylutredningar och avslagsbeslut som redan från början strider mot bland annat EU-rätten och UNHCR.

Det duger inte när människor med laglig rätt till skydd fortsätter att bli utvisade till sin död. Vi vill se att Migrationsverket utfärdar ett nytt rättsligt ställningstagande med kravet att det följs och tillämpas korrekt av handläggare och beslutsfattare. 

Hur ska Migrationsverket och migrationsdomstolarna gottgöra för de många hbtqi-personer som har haft rätt till skydd, men i stället fått avslag på grunder som strider mot gällande rätt, och blivit felaktigt utvisade? Om de ens lever i dag. 

Aino Gröndahl
Asylrättsjurist, RFSL

Anna Stensson
Diakon, St. Ansgars församling

Elin Karlberg
Församlingsassistent, St. Johannes församling

Laura Alanko
Präst, St. Ansgars församling

Sara Högberg
Församlingsassistent, St. Johannes församling

Sofi Zettervall
Diakon, Kafjärdens församling