Vi talar ofta om barnens rättigheter, men hur är det egentligen med rättigheterna för de äldre och demenssjuka – de som inte längre kan ta till vara sina egna rättigheter så som de en gång kunnat? Vilket ansvar har vårt samhälle för att tillgodose dessa rättigheter och skapa en trygghet för de personer som blivit beroende av samhällets omsorg om dem? I samband med Strängnäs kommuns beslut att stänga Sictoniagården har det blivit tydligt att diskussionen om de äldres rätt till en trygg tillvaro i princip uteblivit.
Lagom till första advent meddelade Strängnäs kommun sitt beslut att stänga Sictoniagården. Beslutet innebär att de äldre och demenssjuka som tillbringar sin sista tid i livet på Sictoniagården, de som skapat sig en ny trygg tillvaro i det som ska vara deras hem, tvingas flytta.
Den personal som tagit hand om dem, som lärt känna dem och som förstår deras individuella behov byts ut mot nya okända personer. Allt detta i strid med hur personer med demenssjukdom bör omhändertas. En person med demens är skör och känslig och ska därför inte flyttas i onödan.
Trots det avser kommunen flytta samtliga boende från Sictoniagården, varav flera lider av demens. De flyttas till en ny plats, där de möts av en ny personalstyrka. Ett beslut av det slaget bör föregås av en analys av sociala konsekvenser, då det påverkar ett stort antal individer.
I vare sig beslutsmotivering, underlag till beslutet eller den analys som föregått beslutet beaktar kommunen sociala konsekvenser eller risker kopplade till beslutet. Det har överhuvudtaget inte tagits i beaktande att en stor grupp äldre och demenssjuka individer tvingas från sina hem och fråntas en trygg tillvaro sista tiden i livet.
Underlagen till beslutet ger i stället bilden av att planeringen av äldreomsorgen uteslutande bygger på ekonomiska överväganden. Kommunens beslut att stänga Sictoiagården är en direkt följd av kommunens upphandling av Humana för bygget och driften av det nya boendet, Södra stadsskogen i Strängnäs.
Kommunen har förbundit sig att betala för långt fler platser än vad det finns ett behov av de närmsta åren. Eftersom de 100 platserna på Södra stadsskogen inte kommer fyllas de närmsta åren måste kommunen nu stänga Sictoniagården och flytta kommunens äldre.
Totalt flyttas 38 från Thomasgården, 10 från Isabellagården och 35 från Sictoniagården, det vill säga 83 individer. Därutöver står i snitt 20 individer per månad i kö för att få beslut om beviljat särskilt boende verkställt. Då Södra stadsskogen rymmer 100 individer kommer den flyttkarusell som kommunen avser påbörja i maj inte att generera många fler platser än vad det finns i dag. Kommunen kommer alltjämt ligga på minus vad gäller antal boendeplatser i förhållande till individer med behov av sådan plats.
Det finns goda skäl att ställa sig frågande till kommunens upphandling av Humana och bygget av ett komplex till boende. Det har funnits alternativ så som utbyggnad av befintliga boenden eller uppbyggnad av ett mindre boende med bibehållande av de befintliga. Det hade givit ett likvärdigt resultat, med den stora skillnaden att kommunens äldre kunnat åtnjuta den trygghet och kontinuitet som de har rätt till.
För att spinna vidare på den inledande frågan kan man med fog fråga sig om Strängnäs kommun i planeringen och genomförandet av en utbyggd äldreomsorg tar ansvar för att skapa trygghet för de personer som blivit beroende av samhällets omsorg om dem.
Catharina Erikstam
Anhörig till boende