På fredag står Eskilstuna kommuns socialnämnd inför beslutet att lägga ned kolloverksamheten. Jag tycker det är viktigt att man vet vad man lägger ned och vad man går miste om. 

Eskilstuna kommun har i många år stått unika i sin organisering av kolloverksamheten inom socialförvaltningen, en organisering som har gett kommunen och de involverade i verksamheten specifika erfarenheter och fördelar som är högst relevanta och minst sagt behövda i dagens samhälle. 

På Åshorn sommargård har kommunen drivit kollo sedan 1936. Givetvis har verksamheten genomgått förändringar sedan dess. Det är en verksamhet som har blomstrat och nu står inför risken att ryckas upp med rötterna. 

Värdet av kollo är självklart för de flesta. 

Socialförvaltningen beskriver det själv på sin hemsida: ”Syftet med sommarkolloverksamheten är att skapa likvärdiga möjligheter för barn och ungdomar som lever i utsatta livssituationer och som har begränsade förutsättningar till att uppleva gemenskap i en vilsam, stimulerande och trygg miljö. Att barn och ungdomar i liknande situation ges möjlighet att tillsammans med trygga vuxna skapa positiva minnen.” 

Lärare, socionomer, psykologer, läkare, ingenjörer, socialpedagoger och jurister; många titlar och roller i samhället har vi som arbetat på kollo genom åren. Men framförallt är vi trygga vuxna som brinner för alla barns framgång, framtidstro och välmående. 

Gemensamt, tack vare verksamheten på dessa gårdar, har vi specifika kunskaper och erfarenheter av hur det är att arbeta med barn med olika sociala behov. Vi har genom kolloverksamheten utvecklat våra förmågor att ta barnens perspektiv. Vi har vidgat vår förståelse för hur barn med olika socioekonomisk bakgrund uppfattar sig själva, sin situation och samhället i dag. 

"För oss på kollogårdarna har verksamheten alltid grundats i en strävan att skapa positiva sommarminnen för barnen, modellera fungerande och trygga relationer mellan såväl barn som vuxna och att ge alla samhällets barn möjligheten att ta del av vårt gemensamma."

Foto: TT

Genom kollo har vi ökat vår kompetens att tillgodose barns, och därvid samhällets, behov. Möjligheten att sprida denna typen av förståelse i samhället förminskas drastiskt vid en nedläggning av kollo. 

I beslutsunderlaget ställer sig kommunen frågan ifall det verkligen är socialförvaltningen som ska driva kolloverksamheten. Argumentet antar jag handlar om någon sorts idé av renodling av förvaltningen. 

Jag är helt övertygad om att socialförvaltningen är avgörande för att behålla den verksamhet som skapar så mycket mervärde. Dessutom skärps socialtjänstlagens formuleringar om förebyggande insatser nästa år.

För oss på kollogårdarna har verksamheten alltid grundats i en strävan att skapa positiva sommarminnen för barnen, modellera fungerande och trygga relationer mellan såväl barn som vuxna och att ge alla samhällets barn möjligheten att ta del av vårt gemensamma. 

En behovsprövad insats där de som behöver insatsen mest i kombination med kompetenta vuxna vars enda fokus är att dessa barn ska få en så bra uppväxt som möjligt. Fallen är många där familjer genom kolloverksamheten identifierat ett behov av hjälp och sedan fått den. Både från före detta kollobarn som från vårdnadshavare har tacksamheten varit stor för att kolloverksamheten och dess personal verkligen sett barnen. 

Dessutom är kollo en självklar del av vad som är Eskilstuna. Ett kulturarv är, enligt riksantikvarieämbetet, ett uttryck för mänsklig påverkan. Det kan handla om platser eller byggnader såväl som traditioner och seder. Vi som direkt och indirekt blivit positivt påverkade av verksamheten är oräkneliga. Detta är en del av vårt, Eskilstunas och Sveriges kulturarv. 

Kollo är åtminstone denna veckan ett levande kulturarv som bär vittne för det gemensammas strävan av att ta hand om varandra. Kolloverksamheten besitter traditioner och erfarenheter som tyvärr i dag är unika i Sverige. Kollo är ett kulturarv värt att bevara. 

För att avsluta vill jag berätta om en av min uppväxts större tv-serier. Eva och Adam (1999–2000), jag är övertygad om att vi är många som minns den. Den kom ut i en tid då många kommuner lade ned sina kolloverksamheter.

I serien har vi Jonte. Han har det inte alltför lätt hemma, om jag minns rätt så lider hans far av alkoholproblem. Avsnittet "En vissen blomstertid" avslutas med att Jonte sitter ensam i skoltrappan efter skolavslutningen. Han är den ende vars föräldrar inte dök upp. I eftertexten har skaparna skrivit ”Jonte och många andra barn har ingenstans att ta vägen när skolan slutar. Bevara kollo!” 

På den tiden var Eskilstuna förnuftigare än många andra kommuner och valde barnens sida. Kan man verkligen välja bort dem denna gång?