När kommuner och andra offentliga aktörer som är uppbackade av skattemedel ger sig in på en marknad snedvrids spelreglerna. Det blir inte konkurrens på lika villkor.
Som styrelseledamot i ett kommunalt bolag blir ansvaret extra stort för att se till att verksamheten inte snedvrider konkurrensen och slår ut lokala företag och dess innovationskraft eller investeringsvilja. Något som varje styrelseledamot bör fråga sig när en ny verksamhetsgren föreslås som ett tillskott till det kommunala bolagets tjänsteportfölj är: är det lagligt och är det lämpligt?
Just nu pågår diskussioner i Eskilstuna och Strängnäs gemensamma bolag Eskilstuna Strängnäs Energi och Miljö (ESEM) om att utvidga sin tjänste- och produktportfölj och inkludera försäljning av laddstolpar och solceller samt installationstjänster.
Jag har med anledning av detta sökt styrelsen och vd och fått återkoppling att vi ska snart ta ett möte för att diskutera detta vidare. Efter att ha mötts av radiotystnad så väljer jag denna väg i stället för att på svar på vad som är syftet. Men också för att få svar på den fråga som jag och flera av de företag i installations-, och solcellsbranschen vilka jag talat med ställer sig: vad händer med våra lokala bolag och deras anställda om kommunens egna bolag börjar erbjuda dessa tjänster?
Det är inte bara företagen som påverkas. I förlängningen drabbas hela kommunen av ett sämre företagsklimat. Antalet arbetstillfällen minskar, skatteintäkterna blir lägre och förutsättningarna för en god välfärd försämras.
Lars Henriksson, professor i rättsvetenskap vid Stockholms handelshögskola, menar att de kommunala elbolagens försäljning av solceller och elstolpar inte har lagstöd i vare sig kommunallagen eller ellagen. Han har skrivit en rättsutredning där han utrett hur offentlig säljverksamhet av solceller och laddstolpar träffas av konkurrensreglerna.
Henriksson menar att försäljningen av laddinfrastruktur och solceller samt installationstjänster på rent kommersiell grund inte har ett sådant allmänintresse som krävs enligt kommunallagen, och alltså inte heller kan ses som kompetensenlig verksamhet.
Enligt ellagen får kommunala bolag ägna sig åt produktion och handel med el och ”sammanhängande verksamhet”. Men Lars Henriksson konstaterar att försäljning och installation av solceller och laddstolpar inte ligger inom de specialreglerade kompetensreglerna i ellagen.
Det är känsligt för privata aktörer att höja rösten i den här frågan, då man ofta är i beroendeställning till de offentliga aktörerna. En majoritet av de privata installationsbolagen är både kund och konkurrent till de offentliga energibolagen, därför vill jag hjälpa dem att förtydliga vad effekterna kan bli. För att undvika osund konkurrens vill jag uppmana kommuner och kommunala bolag att:
- Inventera vilka säljverksamheter kommunen bedriver i förvaltningen och de kommunala bolagen, lämpligen med hjälp av en extern aktör.
- Bedöm vilka verksamheter som är lagliga. Men kommunerna måste också fråga sig om det är lämpligt att driva en verksamhet – även om den är laglig – om den innebär att privata verksamheter trängs undan.
- Ta fram en policy för säljverksamheten för att systematiskt arbeta för att minska risken för snedvridningar och för ett bättre företagsklimat.
Det är också viktigt att kommunen har en löpande dialog med näringslivet för att förstå varandras situation och minska risken för osund konkurrens.
Sofia Sjöström
Regionchef Svenskt Näringsliv Södermanland