Häromdagen fick vi besök av en man som skulle ta hand om slamtömningen vid vår bostad. Vi gick ut för att hälsa mannen välkommen. Men han såg aldrig oss. Han hade hörlurar på och var mycket upptagen med att lyssna på något i sin telefon, medan han arbetade med slamtömningen. Vi blev lite förvånade och gick in igen. Allt oftare händer det att vi möter människor som är så pass upptagna med sina telefoner så att de inte ser oss och inte hälsar. Vid samtal med andra blir det allt svårare att hålla en röd tråd, eftersom telefonen hos våra samtalspartner ska vara med och användas hela tiden.
Dessa vardagsexempel är bara några av många som jag och mina bekanta upplever allt oftare i vårt samhälle. Människor blir alltmer upptagna med att kolla på sina bildskärmar och ser inte andra människor i sin närhet. Nu har det gått så långt att många inte längre ens hälsar. De ser en inte! Och om de ser en, så känns det som om man bara är en oönskad störning i skärmtittandet.
Noreena Hertz, professor i ekonomi vid University College London, har nyligen kommit ut med boken The Lonely Century, där hon beskriver människors ensamhet som ett av de största problemen i vårt århundrade. Hon har också upptäckt att allt fler av hennes studenter berättar för henne att de känner sig ensamma, fast de är mycket aktiva på sociala medier. I en intervju i en tysk veckotidning berättar hon om en kollega vid ett känt amerikanskt universitet, där de har börjat med kurser för nya studenter där de får lära sig hur människors mimik och kroppspråk fungerar. Både hon och kollegan har märkt att alltfler unga inte längre kan läsa av detta när de möter en annan människa fysiskt. Problemen blir särskilt påtagliga när studenterna ska göra grupparbeten på universitetet och inte kan interagera.
Själv upplever jag att det sociala klimatet i vårt samhälle har blivit kallare. Allt färre människor hälsar och allt färre verkar veta hur socialt hyfs fungerar. Allt färre kan föra ett gott samtal med en annan människa som båda har glädje av.
Även om de sociala medierna för mycket gott med sig och detta särskilt i dessa coronatider, så är det viktigt att vi börjar tala på allvar om detta – när människor inte längre kan läsa av varandras mimik och kroppsspråk, så har vi ett allvarligt problem.
Petra Garberding