Den 10 februari publicerade Strengnäs Tidning en artikel: ”Skolbytet blev en mardröm för 13-åringen.” Texten beskriver de besvikelser, trauman och återvändsgränder som präglat vår sons skolgång sedan han började på Tosterö resursskola för tre år sedan. Nu klarar han inte att gå i skolan alls.
Den 29 februari går det att läsa i tidningen att utbildningschefen i Strängnäs Kommun, Tony Lööw slutar. Han intervjuas och säger: ”Det har också varit för mycket brus kring Resursskolan.”
Plötsligt förstår vi varför Tony Lööw vägrat att träffa oss under alla dessa helvetesår. Vi var ett störande brus. Lika petimetrande som hans makt ruvar över våra liv med skrivelser och möten, lika oförmögen har han varit att ta in det. Våra rop på hjälp var ett brus som sorterats bort. Bara att stänga av. Och ingen ansvarig behövde bry sig.
Vi har levt med stressnivåer som elitsoldater. En verklighet för många föräldrar till barn med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF).
Vi läser i artikeln att Tony har många års erfarenhet från det militära, men den helt galna stress som skapas i en familj som varit utsatt för diskriminering, kränkningar, psykisk misshandel, mobbing och än mer från den skolvärld – som alltid anser sig ha rätt – valde han bort. Men för NPF-föräldrar finns inga andra alternativ än att alltid ligga steget före – upplysa och utbilda de som ska vara utbildade och professionella.
”Vi pratar ofta om tidiga insatser, men jag upplever att processerna går lite för långsamt,” säger Tony Lööw i artikeln.
Tony, du hade kunnat gjort skillnad. Det är ingen nyhet att resursskolan hade problem. Du kunde ha styrt upp det. Inte med fler möten, utan med riktiga åtgärder. Men nej, du valde att inte göra det. Valde bort skollagen: varje elev ska utifrån sina förutsättningar ges chansen! Du visste!
”Jag önskar att vi inte haft en situation med sådana artiklar, det hade indikerat att verksamheten är välfungerande,” är ett annat citat från intervjun med Tony Lööw.
Tony, medan du önskar att det varit tyst, önskar vi att du gjort något. Tagit ansvar. Önskar att du gjort mer än att klassa oss som välfungerande eller inte välfungerande verksamhet. Vi önskar att du satt ner foten. Insikten att barn och föräldrar inte behövt möta allt detta oförstående är tung.
Nu har rädsla skapats kring lärande hos vår son. Det finns en oro för att inte få arbete i framtiden. Hör du? Din makt och höga lön var för att du skulle sköta sådant här. Därför också makten att kontrollera oss. Men det inbegriper att du måste leverera. Förstår du?
En 13 åring ska få vara i början av livet och ha en längtan, en lust att lära sig och drömmar om en ljus framtid. Oro att inte bli en del av samhället, oron för att inte kunna tjäna sitt uppehälle ska inte behöva uppta en 13-årings tankar.
Vi hoppas kunna berätta för vår son att alla frekvenser kommer att fungera i Strängnäs Kommun. Att man nu kan höra ljudet av handlingskraftiga skolpolitiker, som tar ansvar och inte låter sändningen fortsätta som ett otydligt mummel från en dåligt inställd radio.
Annarella Hedberg och Peter Rydberg
NPF-föräldrar i Strängnäs