Beatrice Attered, lärare på S:t Eskils gymnasium och företrädare för personalen i denna debattext.
Efter gymnasienämndens ordförande Muhammed Tahsins (M) och gymnasiechef Fredrik Karlssons uttalanden i Eskilstuna-Kuriren (16/5) saknar vi fortfarande svar. Vi har svårt att se hur behovet av ”en översyn av lokalerna i gymnasieskolan” leder till att S:t Eskils, Eskilstunas äldsta skolas huvudbyggnad ska kapas.
Vi vill veta hur den långsiktiga kalkylen ser ut och vad ni tror ni sparar på detta jämfört med andra alternativ?
Vi vill veta hur drifts- och lokalkostnader ser ut för de fyra skolorna?
Vi vill veta varför det är just A-huset som ska avyttras?
Under tisdagen säger Tahsin att beräkningen av den eventuella besparingen ska göras efter att förslaget gått igenom. Tänk er ett företag drivas på det sättet.
Vi förstår att Eskilstunas gymnasieskola är överdimensionerad och att elevantalet minskat. Men valet står inte mellan A-huset och ”lärare, elever och läromedel” som ni säger att ni vill satsa på i stället. Inga alternativa förslag har presenterats, alls. Ett avyttrande av A-huset kanske är den absolut sista utvägen, men där är vi inte ännu.
Det handlar heller inte om att förslaget väckt ”känslor, ilska, frustration” eller att vi tycker att ”förändring är jobbigt” som det låter från ert håll. Förslaget är ett dråpslag för S:t Eskils framtid och den påstådda ambitionen med ”starka profiler” hos skolorna.
Vi ska profilera oss – men ni stjäl vår profil. Hur kan detta förslag, att tränga samman 600 elever och personal i två mindre hus, skapa ett lika attraktivt alternativ som S:t Eskil är i dag? Vi vill ha en framtidsvision, inte en vräkning.
Ni båda har uttryckt att ”kulturen inte sitter i väggarna.” S:t Eskils öppna kultur och stolta historia sitter absolut i väggarna. Om det inte är sant kan vi flytta Munktellmuseet från Munktellstaden och politikerna från stadshuset (till Cityhuset som en Facebook-kommentar löd).
Ingen kultur överlever om du klämmer in den någon annanstans. Då behöver den byggas på nytt. S:t Eskil är Eskilstunas tryggaste gymnasieskola. Den kulturen bör man inte äventyra i första taget.
Vi får fortfarande inte veta varför ”Zetterberg ska vara kvar”. Vi välkomnar varmt Eskilstunas nyaste gymnasium till våra anrika lokaler och utvecklar gärna det befintliga samarbetet mellan skolorna. Vår välförankrade kultur av trygghet och öppenhet kan omfamna fler elever.
Vi har för tjugonde året i rad fått höra att gymnasieskolans ekonomi måste hamna i balans. Eskilstuna kommun har länge underfinansierat gymnasieskolan. Enligt kommunens egen analys har gymnasieskolans verksamhet ”bedrivits utifrån en kostnad som är lägre än förväntad nivå.
För 2021 var avvikelsen -6,7 procent vilket motsvarar 33,5 miljoner kronor. Det är lägre än det nationella snittet och än jämförbara kommuner med liknande socioekonomisk sammansättning. (Läs mer i dokumentet ”Eskilstuna gymnasieskola i jämförelse”.) Det är inte så man bygger "starka skolor med ett rikt programutbud". Det är inte så man värnar om trygghet. Det är inte så man skapar attraktiva kommunala gymnasieskolor.
Vi har alltså under lång tid lyckats genomföra högkvalitativ undervisning, skapa trygghet i en kriminellt utsatt kommun och fått våra elever att trivas trots långsiktig underfinansiering.
Nu ska vi straffas för att en tidigare nämnd trots protester fattade ett dåligt beslut på undermåliga grunder – ett misstag de nu inte kan erkänna. I en demokrati bör man lyssna på medborgarna och politiker kan bygga mycket förtroende genom att visa att man tar ansvar. Det är dags för Eskilstunas gymnasienämnd att inse det.
Personal på S:t Eskils gymnasium
genom Beatrice Attered
