I Eskilstuna-Kuriren den 4 februari skriver Kenneth Larsson (M) och Nasra Ali (S), ordförande och vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden, att de i både ord och handling kommer att sätta skolan högst. Det vore på tiden, då deras partier i åtta år tycks ha gjort allt annat än just detta.
Det är dock nedslående att de två företrädarna fortsätter att hävda att Strängnäs sticker ut med en ”betydande skolsegregation” och att det är huvudförklaringen till de kommunala skolornas svaga resultat. Det leder analysen fel.
Resultaten från Skolverkets modellberäkningar, i den så kallade SALSA-modellen, är tydliga och visar att det inte är socioekonomi eller andel nyanlända som i första hand förklarar skillnaden mellan friskolornas och de kommunala skolornas resultat.
Den förklaras i mycket större utsträckning av att kommunen som huvudman underpresterar, samtidigt som friskolorna inte gör det. Sedan Moderaterna och Socialdemokraterna inledde sitt gemensamma styre 2014 har trenden varit en årlig försämring av skolresultaten för kommunen som helhet och de kommunala skolorna tillhör numera de med sämst resultat i hela Sverige.
En enkel jämförelse kan göras mellan den största kommunala skolan, Mariefreds skola, och den närliggande friskolan Gripsholmskolan. Enligt Skolverkets modellberäkning förväntades 71 procent av eleverna gå ut Mariefreds skola med godkända betyg 2022. I verkligheten var det endast 48 procent.
För Gripsholmsskolan var det förväntade värdet 87 procent men i verkligheten nådde 96 procent godkända betyg. Den förväntade skillnaden mellan dessa två skolor var alltså 16 procentenheter, medan skillnaden i utfall var 48 procentenheter. Det är inte segregation som är Strängnäs utmaning, utan de akuta behoven av förbättringar som behövs på de kommunala skolorna.
I hela Stockholms kommun finns ingen kommunal skola där en lägre andel går ut med godkända betyg än från kommunala Åkerskolan i Strängnäs och endast två kommunala skolor där avgångseleverna hade ett sämre genomsnittligt meritvärde än på Mariefreds skola.
Detta trots att ett stort antal av Stockholms skolor ligger i socialt utsatta områden och har upp till 20 procent nyanlända elever. I Strängnäs kommun har ingen skola mer än 5 procent nyanlända elever och på samtliga skolor har föräldrarna en genomsnittlig utbildning på eller över gymnasienivå.
Det är nästintill absurt att styret i Strängnäs försöker gömma sina egna misslyckanden och brist på handling bakom dimridåer av segregation och nationella kösystem.
Det är uppenbart att styrets nedprioritering av skolan är ett av de största problemen. För trots att medelinkomsten för personer i förvärvsarbetande ålder i Strängnäs är högre än i 85 procent av Sveriges kommuner och den kommunala skattesatsen ligger högre än genomsnittet för riket lägger Strängnäs enligt Sveriges Kommuner och Regioners (SKR:s) statistik för 2021 minst av alla kommuner i Sörmland på grundskolan och hela 15 000 kronor mindre per elev och år än riksgenomsnittet.
Det behövs mer resurser för bland annat en riktad satsning på läromedel, både analoga och digitala, lönenivåer för professionerna som konkurrerar med Stockholms nivåer och en lokalplanering i fas med inflyttningen till kommunen.
Att Socialdemokraterna och Moderaterna har låtit skolresultaten sjunka till dagens låga nivåer är ett stort svek mot eleverna. Nu hoppas jag att Kenneth Larsson och Nasra Ali höjer blicken, lär sig av kommuner som har lyckats och på allvar går från ord till handling.
Sofia Könberg
Gruppledare (L) och ledamot i barn- och utbildningsnämnden Strängnäs