Vår varmt uppskattade arbetskamrat och vän Sten var en av pionjärerna inom svensk vård av nyfödda. Han började på Mälarsjukhuset i Eskilstuna 1989 där han grundlade och utvecklade en neonatologiverksamhet med mycket hög kvalité. Han var mån om att kliniken skulle vara med i forskningsstudier, och detta är också något som lever kvar. Under åren 1969-1971 tjänstgjorde Sten som underläkare i USA på Vanderbilt University Medical Centre, Nashville hos professor Mildred Stahlman – en legendarisk neonatolog, som nog blev lite av en förebild för Sten i sitt outtröttliga engagemang för de förtidigt födda barnen.
Därefter tjänstgjorde Sten på Neonatalenheterna i Uppsala och Umeå innan han styrde kosan söderut med sin Karin och de två sönerna Per och Urban.
Vi kollegor har nog aldrig träffat en så entusiasmerande och hängiven barnläkare och neonatolog som Sten Swanström. Stens ledstjärna var att alla barn skulle få sin chans och den bästa behandlingen. Sten hade t o m sin egen personliga sökare aktiverad dygnet runt för att snabbt kunna komma in till sjukhuset och göra en insats för något sjukt nyfött eller för tidigt fött barn.
Utöver arbetet var golfspelandet Stens glädje i livet. Under somrarna spelade han mest i Tylösand där familjen har sommarhus, men också i Eskilstuna med omnejd. Men mest av allt omhuldade Sten den kära familjen med hustru Karin i spetsen tätt följd av ”grabbarna”, lillasyster Boel Catharina som trots att hon bor i Kalifornien, hade en nära relation med Sten och nu fortsatt med familjen samt de fina katterna och förstås.
Sten var i sanning oerhört levnadsglad, humörfrisk, snäll och humoristisk.
Sten hade många deviser och roliga ord att delge oss andra som vi tänker att det är av värde att fler får ta del av.
Som svar på frågan om varför Sten och familjen flyttat söderut när både Karin och han är norrlänningar kom det blixtsnabba svaret: ”Snö är ett helsike för ryggen och så kan man inte spela golf heller”.
Och: ”Det är inget svårt att sluta röka, det har jag gjort massor av gånger. Det svåra är att inte börja igen”.
För oss som arbetskamrater och lärlingar till Sten minns vi mest dessa visdomsord:
”Hur det går för de små sjuka barnen beror på mest barnets sjukdom och inte på vad vi gör – men vi ska ge tusan i att vara tuvan som tippar över åt fel håll”
”Man ska inte försöka göra konst av det man inte begriper. Det räcker inte att läsa och tro att man kan – man måste göra det!”
Till sist: Det viktigaste av allt du gör på en dag är tiden du är hos en så’n här liten klimp”
Och så var det. Sten levde som han lärde under hela sitt långa yrkesliv - han var i sanning de nyföddas och de minsta barnens största förkämpe!
Tack Sten. För alla stunder av allvar, skratt och all oändlig entusiasm och kunskap som du generöst låtit spilla över på oss.
Katarina Strand Brodd, Hans-Erik Ramstedt, Nils Skanke, Karin Segnestam, Anders Wallin, Tarek Morad, Agneta Erlandsson, Bo Möller, Bettina Ouvrier
samt många fler arbetskamrater och vänner