Vi tänker på Ylva. Allt började en vinterdag med att vi, nyinflyttade vid sjön Båven, fick syn på två västgötaspetsar på isen. Samma hundras som vår och vi knackade på nästa dag och blev bjudna på te. Detta inledde en varm vänskap familjerna emellan. Nu står Ylvas stol tom men hennes man Björn finns kvar och hundarna.
I Ylvas arbetsrum hänger en enorm släktkarta. Med hjälp av sparade brev, arvegods och dagböcker benade Ylva ut, hittade och ritade upp. Hon kunde familjens rötter i Frankrike, England och Sverige långt bort i 1500-talet. Vi hängde knappt med i alla vindlande berättelser kring människoöden och föremål som alla har en egen historia. De japanska färgträsnitten och de ljuvligt broderade italienska silkesstrumporna från 1800-talet stiger särskilt fram ur minnet.
Även i nutiden finns en rik krets med vänner, släktingar och grannar som införlivas i skötseln kring det gamla ärvda bostället Rosenlund vid Båvens strand. De kommer och hjälper till att hösta hö, stapla ved, fånga kräftor eller stängsla för djuren. Ett underbart sätt att umgås.
Björn växlade över till att bli hemmapappa och bonde med höns, får, jerseykor och islandshästar. Ylva arbetade som administrativ chef på Karolinska Institutet under många år. En dag kom hon hem med en stilig guldklocka för lång och trogen tjänst som hon direkt gav till Björn för att han ständigt skött markservicen och skjutsat till bussen som tog henne vidare in mot Stockholm.
Ylva var strålande inte bara till utseendet, hon hade espri och förmågan att få människor att känna sig bekväma i hennes sällskap. På terrassen om sommaren serverade hon G&T med is på ett alldeles särskilt sätt med fiskljusen svävande över sjön medan citronen pressades över glaset av hennes vackra händer.
Ann Grill och Staffan Cullberg