Ur arkivet
NÀr artikeln publicerades i december 1954 skulle Linnea fylla 62 Är, vilket var den lagstadgade Äldern för pension. Men egentligen ville hon inte sluta jobba. Enligt reportern var "... fru Caesar besatt av en arbetsglÀdje som fÄ" och hon var levande reklam för att bada turk. "Kvick som en vessla klapprar hon fram i badhuskorridorerna i sina trÀtofflor, ögonen Àr glittrande glada och det Àr inte lÄngt till leendet."
Att bada turk innebar bÄde bastu, att bli skrubbad pÄ kroppen och inpackad i filtar. I dag kallas det för att bada hamam, men nu kanske det inte utförs pÄ exakt samma sÀtt som nÀr Linnea jobbade. PÄ den hÀr tiden hade inte alla hushÄll egna badrum och att besöka badhuset var enda möjligheten för att kunna tvÀtta hela kroppen.
Linnea pÄtalar försiktigt om den orÀttvisa som finns mellan mÀn och kvinnor nÀr det gÀller tillgÄngen pÄ badtider. Kvinnorna har bara turkbad pÄ torsdagarna medan mÀnnen har alla övriga dagar i veckan.
Brottarna var de flitigaste gÀsterna och mÄnga kom till turkbadet för att banta bort nÄgra kilo. Men det Àr inte lÀtt att ligga inpackad i filtar i flera timmar, men vissa gör det, sÀger Linnea. Efter badet kunde badgÀsterna ta det lugnt i hytternas skinnsoffor.
Förutom Linnea Caesar jobbade ytterligare tvÄ kvinnor pÄ avdelningen, men under kriget var bara hon anstÀlld. "DÄ kÀnde jag inte hÀnderna ibland nÀr kvÀllen kom, och jag tÀnkte att det hÀr gÄr aldrig vÀl. Men nÀr morgonen kom var jag pigg och kry igen."