Caitlin Ruston är inte rädd för att kasta sig ut. "Jag är en ensamstående morsa som utbildat mig – och vågade flytta."
När tidningen når Caitlin Ruston har hon precis kommit hem från jobbet på Nordiska skolan. Strax väntar en middag med vänner.
– Jag behöver i alla fall duscha, det är 34 grader varmt här i Dar es Salaam. Regnperioden ska egentligen ha börjat men den är försenad.
19 år gammal ville Eskilstunabon utforska världen och bodde tre månader i en tanzansk värdfamilj. Förälskelsen med landet var omedelbar och när volontärarbetet var över hann hon knappt få svensk mark under fötterna innan hon längtade tillbaka.
– Musiken, kulturen, språket och hela viben passade mig. Jag är en färgstark person som kände att Sverige var för litet.
Möjligheten att återvända uppenbarade sig via en folkhögskola i Växjö. Den förberedande delen av deras Tanzaniakurs gavs i Sverige medan merparten skedde på plats. Caitlin Ruston fick praktik på ett barnhem.
– Som vuxen, mer woke och påläst skulle jag snarare kalla hela white savior-grejen för volontärturism. Då tog jag en massa kort, la upp på Facebook och folk skrev "åh, vilken skillnad du gör". Jag var en privilegierad student från Sverige, skillnad gör de som jobbar på barnhem år ut och år in.
Vid denna tidpunkt träffade hon sin sons pappa vilket bidrog till att livet i Tanzania fortsatte även efter avslutad kurs. Det var kärlek vid första ögonkastet.
– Det låter knäppt nu eftersom han är mitt ex, men så var det. Han jobbade med turister – klassiskt! Vi reste runt the local way och bodde sedan i hans one room shack, duschade ute och hela den grejen. I dag lever jag i en lägenhet, som i Sverige.
Hon vänder sig mot en stereotyp västerländsk bild av landet och nämner safaridjur, fattigdom och klyftor.
– Självklart finns det också, det säger jag inget om. Men det är viktigt att andra sidor lyfts. Dar es Salaam har ett rikt uteliv och mycket fashion – det är en rolig storstad som växer. Jag bor nära den rikare delen, Masaki, och det är stor skillnad mot att bege sig ut på landsbygden.
"Zanzibar med turkost vatten och vita stränder, Kilimanjaro – the roof of Africa, safariparker, grönska, klubbliv och mode i storstäder – här finns allt."
Vilken är den största kulturkrocken?
– Definitivt att vi är så kalla i Sverige. I Tanzania är det mer värme, både vädermässigt och mellan människor. Jag har aldrig blivit illa behandlad här.
Även om det under åren blivit några vändor fram och tillbaka med diverse ströjobb i Sverige har Tanzanias dragningskraft aldrig minskat. Som 24-åring hittade hon Nordiska skolan och fick anställning som barnskötare.
– Rena rama drömmen, lönen var som en guldgruva i Tanzania. Jag är impulsiv och inte rädd för att kasta mig ut, säger hon och misstänker att det får henne att låta som en megabohem utan struktur.
– Men jag vet vad jag klarar av och det har berikat livet enormt. Det är absolut inget fel att bo i Eskilstuna hela livet, alla gör sin grej. Fuck normer, man behöver inte döma varandra.
När sonen Marley föddes återvände Caitlin Ruston till Sverige, utbildade sig till fritidsledare och fördjupade sig i genus och mänskliga rättigheter. 2021 var hon ensamstående mamma, hade tagit sig ur en destruktiv relation och befann sig vid ett vägskäl i livet.
– Marley kommer trots allt från Tanzania. Som vit mamma till ett svart barn känner jag – speciellt med tanke på rasism såsom exotifiering – att det är jätteviktigt att han får ta del av sitt arv, sin kultur och sitt språk. Sen ville jag ifrån SD och skit, det var nu eller aldrig.
Sonen Marley är döpt efter reggaeprofilen. "Han är mitt allt, vi är otroligt tajta."
När dörren på den gamla arbetsplatsen stod öppen – nu som fritidsledare på pappret, förskollärare i praktiken – hyrde hon ut lägenheten i Nyfors i andra hand och lugnade mamma.
– Jag skulle ju dra med hennes barnbarn och största juvel. Sedan peppade jag Marley och så flyttade vi. Skolan här är strängare men han har lärt sig sjukt mycket och kan swahili flytande. Annars hajkar vi och åker på äventyr till vattenfall – upplevelser som lever kvar för resten av livet.
Nu har jag fördröjt din dusch ett bra tag, hinner du i tid till middagen?
– Jadå, som svensk är man alltid så punktlig. Här är det mer mañana mañana. Och nu kommer en twist i berättelsen.
Jaha?
– Vi flyttar till Eskilstuna i juni, säger hon och berättar att ena anledningen stavas ekonomi.
Den andra en flirt som blev kärlek. Snart ska Marley få en lillebror och om allt praktiskt löser sig blir de fyra som landar i Nyfors.
– Tidigare har jag haft panik när jag ska lämna Tanzania. Nu är det helt okej, jag mår bra. Och Tanzania finns alltid kvar.