– Det är ganska häftigt att se trafik rakt över torget. Kungsgatan delar torget i två delar. Rent allmänt har det varit en bra plats att parkera på. Öppet, centralt, väldigt praktiskt, säger Anna Götzlinger.
Hon berättar att mängden bilar dessförinnan var ännu fler.
– Tidigare hade man stått på hela torget. Jag skulle tro att det var ett sätt att styra upp parkeringen inför Eskilstunas 300-årsjubileum 1959.
I samma veva gjordes stadens vardagsrum om ytterligare.
– Man bytte beläggning och satte upp lampor som ser ut som klockor. Man satte även upp Allan Ebelings Smederna som nu är flyttad. Det hände mycket 1959.
På 60-talet förändrades Kungsgatan. Då stängdes sträckan mellan Smörparken och torget av för trafik.
– På 70-talet gjorde man gågata av resten, från torget till Drottninggatan.
När torgparkering blev ett minne blott vågar Anna Götzlinger inte svara på.
– Jag vet inte, men jag tippar att det var vid omgörningen under mitten av 80-talet, säger hon och konstaterar att bilar på torget blivit mindre och mindre poppis hos samhällsplanerare.
– Man tycker att centrum ska vara till för gående och cyklister och försöker koncentrera parkeringen i utkanten av centrum eller trava bilarna på höjden i parkeringshus. Det ska vara lockande att vara på torget. Tidigare hade man nog en mer praktisk syn.