I dag, två år senare, ser det knallgula platsbyggda 40-talsköket – föremålet för uppmaningen – så gott som orört ut. Men skenet bedrar, det är där paret gjort mest.
– Vi har till exempel plockat ner luckorna, skrapat färg och fixat. Och en ny frys fick plats i gamla städskåpet, säger Julia Göransson, 33, och berättar att ett läckande badrum däremot fick blåsas ut.
– Ett hus förändras när saker moderniseras. Det är fine, men man behöver tänka efter. Köket var fint och fungerade. Det handlar om att lyssna på vad huset berättar.
Det sistnämnda är något av hennes devis som bebyggelseantikvarie på Västmanlands länsmuseum. Där arbetar även sambon, Erik Berggren, 31, som museipedagog. 2021, när de klättrade på väggarna i lägenheten, dök skolan och lärarbostaden upp till försäljning.
– Vi budade på båda men det blev krångligt för de var uppdelade, säger Erik.
Skolan var i drift till 1980-talet. Lärarinnan Inger och hennes make bodde sedan kvar i lärarbostaden fram till 2016. Därefter har den stått tom och ortsbor rörde sig fritt på tomten. En av dem undrade nyligen om Julia och Erik ägde huset.
– När jag sa ja sa han: 'Va synd, här finns Sundbyholms godaste äpplen,'. Det är gulligt, men när man går i morgonrock och någon står precis utanför fönstret och plockar blommor är det lite sådär, säger Julia.
En granne hade varit vaktmästare på skolan och visste var alla ledningar gick.
– Helt ovärderligt, säger Erik och konstaterar att bara att koppla på vatten och avlopp kostade 234 000.
– Vi skämtar om att vi har grävt en väldans massa dyra gropar.
De har även tagit bort dubbla lager trasig plastmatta och fick fram det vackra trägolvet. En 10-öring från 1947 dök upp.
– Att lägga en peng under tröskeln ansågs bringa lycka och välgång. Man la även så kallade trollpåsar i väggarna för att vårda bort väsen, berättar Erik.
– Vi la tillbaka myntet. Med en krona från i dag.
Apropå skrock – i början av renoveringen kändes det som att de var på plats för att arbeta, inte att huset var deras.
– Då ropade vi 'hej, hej Inger och Olle, det är bara vi', lite Alfons Åberg-principen. Vi tror inte på spöken men om de skulle finnas så är det smart att inte göra sig ovän.
Enligt samma logik fick lärarinnans piano stå kvar.
– Kastar jag ut pianot blir vi väl hemsökta. Det står i sovrummet nu. Och det hör ju till husets berättelse, säger Julia.
Alla rum har fått nya tapeter. I hallen valde de en grön färg på panelen. När de kikade bakom väggen satt nästan exakt samma kulör bakom en skiva – de och huset var överens.
– Det blir så tydligt att vi är bara är en av många som fått förvalta den här bostaden. Hur kan vi se till att den står här 100 år till? Man känner ett ansvar, säger Erik.
Även biblioteket rymde fynd. Ett urklipp från Svenska lärartidningen med reklam för svensk-amerikanska linjen runt sekelskiftet fanns bakom tapeten.
– Vi skrev på timret: 'Tyvärr kunde vi inte spara tapeterna, men det finns spår – är ni nyfikna kolla på vinden'. Ifall någon tittar i framtiden.
Vad säger huset är nästa grej?
– Övervåningen och att lägga om taket. Vi skulle kunna riva ner alla takpannor och lägga nya men det är inte hållbart. Tanken är att plocka ner tegelpannorna, rengöra och ersätta de trasiga. Skriv att vi samlar på takpannor nu, haha.