– Det har gått så lång tid nu så det spelar ingen roll längre. Jag gör moset till min familj ibland.
Trots att det är Stig "Korv-Stig" Eriksson som lokala och tillresta korventusiaster känner till så var det faktiskt hustrun Marie Eriksson som stod bakom kioskens kännetecken.
– Mamma kunde egentligen inte laga mat. Hon kunde laga en sak – mos, säger hon och berättar att Marie var vegetarian och dessutom valde bort mjölkprodukter.
– Så hon åt inte moset. Mamma och pappa var ett bra team, hon gjorde moset och han gjorde allt annat. Pappa var jätteduktig på att laga mat.
Tunagrillens populäraste beställning – det var så kiosken hette trots att alla sa Korv-Stig – var en Special som bestod av ett stort korvbröd kört i grillen, två grillade korvar med ketchup och Stigs egna extra starka senap samt mos och räksallad. Även luffare, det vill säga grillat bröd med mos, var en storsäljare.
– Många ville ha lingonsylt på. En del åt en korv med bröd medan de väntade på sin luffare.
Stig och Marie träffades när de var 17, respektive 15 år gamla. Relationen tog slut när han åkte in i lumpen men deras vägar kom åter att korsas. Då hade Marie precis fått en liten dotter.
– Jag har alltid sagt pappa – eller Stikkan. Han var rolig och otroligt social, en person som hjälpte alla med allt.
Stig gick bort 2007 och när tidningen träffar Marianne, som hunnit passerat 70-strecket, är hon tillfälligt i Eskilstuna för att ta farväl av sin mamma.
– Hon blev 94 år. Nu när jag håller på med bouppteckningen är jag förvånad att det finns så lite bilder på dem.
Men vi backar bandet till 1950-talet då familjen bodde i Fröslunda och Stig var målvakt i IFK Eskilstuna. 1954 fick han polio.
– Han hade kryckor och skenor på benen som han tog på varje morgon. Jättejobbigt, men han var en tapper tuffing som aldrig klagade. När min son var fyra år och de sparkade fotboll tyckte han att det var orättvist – morfar hade ju både käppar och ben.
Den första korvkiosken låg vid BP-macken på Västeråsvägen 34 och öppnade i mitten av 1950-talet.
– På den tiden var det lättare att få tillstånd att driva kiosk om man hade något slags handikapp.
Enligt ett rykte lagades potatismoset i badkaret?
– Nej, det stämmer inte. Mamma hade två stora kokkärl hemma i köket. Och en assistent, fast det egentligen inte fanns på den tiden. När det var stora evenemang i Parken ringde hon mig, en åttaåring, och sa: Börja skala potatis.
När Hälsovårdsnämnden fick veta att familjen hade katt sa de ifrån. Hädanefter skulle det inhandlas färdigt mos från Konsums restaurang.
– Men det var så urbota dåligt så vi hällde ut det och fortsatte göra eget. Men på pappret köpte vi moset där och de var nöjda. Det pågick buffel och båg redan då.
1965 var det dags för Tunagrillens nästa anhalt, Tuna Park vid nuvarande Mc Donalds café. Där blev kiosken tre gånger så stor och moset gjordes på plats. I en nostalgigrupp förekommer kommentarer som "Sveriges bästa mos. Fan om man kunde få sådant mos igen". Superlativen är inget som förvånar Marianne.
–Turistbussar stannade för att moset var berömt.
Nästa rykte – det var sockerdricka i potatismoset?
– Nej.
Under uppväxten var Marianne måttligt road av att ständigt förknippas med kiosken.
– Ungar och halvfulla killar pekade och ropade Korv-Stigs dotter. När jag hade tagit körkort och blev stannad av polisen visste de vem jag var. De åt ju i kiosken.
I dag ser hon med andra ögon på epitetet som nyligen återuppstått. Telefonen började ringa efter att ett inlägg tillägnat Korv-Stig publicerats på sociala medier.
– Jag höll på att skratta ihjäl mig, det har gått 50 år sedan någon sa Korv-Stigs dotter. Nu är det bara roligt. Men jag kan tala om för dig att jag faktiskt blev totalt nerringd av folk som ville ha mosreceptet, säger hon och föredrar därför att enbart nämnas med förnamn i denna artikel.
Och nu frågar jag samma sak. Kan du tänka dig att yppa receptet?
– Mina föräldrar hade en överenskommelse att inte ge ut receptet.
Men det lyder?
– Riktiga råvaror, riktigt smör och mjölk. Mammas mos var välkryddat med salt, svartpeppar och vitpeppar som det står i gamla kokböcker. Och så hemligheten – lite muskotnöt.