– Jag har alltid längtat hem och fantiserat om ett hus på landet men har man världens bästa jobb så chansar man inte. Men nu var det rätt i tiden.
Theresa-Lee Zonars, 50, kommer från Torshälla och har efter en nätt liten Stockholmssväng på 30 år gjort sig hemmastadd på prästgården i Kjula. Förutom att starta eget företag har hon tusen andra projekt på gång. Enligt devisen "hur svårt kan det va?" står verandabygge, fönsterrenovering och förvandling av bod till hönshus på agendan.
– Jag har börjat virka också. Va hippie det låter! Men min barndom var rätt hippieaktig. Mamma var duktig på att spara pengar, hon sa upp sig när sommarlovet startade och så bodde vi på stränder i Grekland. Sen fick hon ett nytt jobb när vi kom tillbaka, det var 70-tal. En sommar bodde vi i ett kollektiv, som i filmen "Tillsammans".
Hon riktar ett varmt tack till syokonsulenten på Djurgårdsskolan som uppmuntrade drömmarna om grafisk formgivning. Men eftersom jobbutsikterna på hemmaplan var sådär tog Theresa-Lee sitt pick och pack och flyttade till Stockholm. Bland arbetsgivarna märks tio år på reklambyrån Åkestam Holst.
– Att jag började där hade faktiskt ingenting att göra med att de vinner Guldägg och är Sveriges bästa byrå. Det var för att jag skulle dra igång en ny produktionsenhet. Men det gick bra och var sjukt roligt.
Den känslan har inte minskat med åren.
– Om jag vann 50 miljoner, skulle jag sluta jobba då? Nä. Jag har fortfarande världens roligaste pysseldag på jobbet och blir glad när någon frågar om jag kan göra 200 banners. Till och med årsredovisningar är kul. Folk brukar skratta när jag säger så för det låter sjukt men jag menar allvar.
Däremot var hon mindre förtjust i att "sitta på en tunnelbana och få baciller". Hade det varit praktiskt möjligt att bo på kolonilotten hade hon gjort det.
– Jag cyklade mycket men när den ena lycragubben efter den andra dök upp på cykel blev jag påkörd tre gånger.
När pandemin kom fick medarbetaren som alltid var först in på kontoret acceptera hemarbete. Och det blev en ögonöppnare.
– Jag satt framför datorn mer men blev ändå friare. Det öppnade möjligheter.
I samma veva var även odlingsfantasten, tillika bästisen Charlotte Eklund Rimsten, 40, inne på att hennes Stockholmsdagarna var räknade. De kollade på Hemnet, fastnade för prästgården och sa upp sina respektive lägenheter.
– Den är tillräckligt stor för att människor ska kunna komma och gå, framför allt barnen. Hur vi träffades är en rätt rolig historia. Hon gifte sig med mitt ex så våra barn är syskon.
Ni har varit gifta med samma man?
– Ja, fast vid olika tidpunkter – mycket viktigt. Han blev ganska förvånad när vi blev bästa vänner, säger hon och skrattar.
– Jag kallar Charlotte frugan på skoj men vi är mer som systrar. Många frågar om det inte blir bråk när man bor med en tjejkompis, men nej – det blev jättebra.
Även på jobbfronten har Kjulalivet levererat. Nu, efter två år, väljer hon att kasta sig ut och starta eget under namnet Lee Zonars.
– Livet är kort. Det är nog en självförtroendefråga också. Jag har erfarenhet och vet att jag är duktig, då är det lättare att gasa, säger hon och betonar att uppdrag av alla de slag, från minsta trycksak till stortavlor välkomnas.
– Det är lika viktigt för mig att Lisa som ska gifta sig blir superglad över inbjudningskorten som att marknadschefen på SEB blir nöjd.
Hon konstaterar att jobb och fritidsintresse stundtals smälter samman. Som när det ska renoveras och inredas.
– Det är inte Elle-stilen direkt. Jag är förtjust i monokromt, hallens tak och väggar är i samma nyans. Vi vill fortsätta att skapa ett "Pippi Långstrump har blivit vuxen"-hem.
Skulle en vuxen Pippi komma på tanken att odla meloner i en bh? Det har ägarna till prästgården gjort. På sikt är det inte omöjligt att flera fritidsintressen smyger sig in i företagandet. Som försäljning av gårdens äppelmust, grönsaker och ägg kanske? När Theresa-Lee tillåter sig att drömma fritt vill hon köpa mark av kyrkan och skapa liv och rörelse.
– Tänk en lada med hagar och getter, får och alpackor som barnen kan hälsa på. I ladan ska det finnas ett litet kafé med renoverade möbler, som en lyxloppis. Kanske en liten gårdsbutik med honung. Jag vill göra något för folk som bor här, det ska kännas levande.