Direktör Gösta Axelsson, Strängnäs, har gått bort i en ålder av 82 år.
Närmast sörjande är hustrun Gun-Marie (Guje) f. Östedt, döttrarna Eva-Lotta och Annika, bonussonen Johan, alla med familjer, samt systern Märta med familj.
Bemärkta män kommer från Sunne och en sådan värmlänning var Gösta, inte bara född och uppvuxen i Sunne. Han förstod tidigt att den militära banan var ett bra sätt att komma ut i världen, få studera och tillägna sig bildning. Som officer och efter ett tiotal år övergick Gösta till affärsvärlden. Han blev försäljningschef för Grundig Svenska AB och därefter exportchef för Ericsson Radio Systems AB. Gösta blev nu ansvarig för de nordiska länderna och hjälpte försäljningscheferna med storkunder i respektive land under fyra års tid. Därefter var Gösta försäljningschef för Esselte System AB och Philips Data Systems AB samt VD för ICL-Fujitsu Technology AB. På kort tid drev han upp försäljningen från en omsättning på 15 miljoner till 1.5 miljarder. Gösta avslutade karriären som vd för Konfac AB och medverkade till att Konfac slogs ihop med Kontorslandslaget 1998 och bytte namn till Koneo. När Gösta avgick, låg omsättningen på 1,6 miljarder med god lönsamhet.
Det var dags att pensionera sig, men mångsysslaren Gösta var inte färdig med sin verksamhet. Förutom konsult- och styrelseuppdrag, startade han ett antal företag som med/delägare. Och Rotary upptog mycket av hans engagemang, dels som president för Rotary i Sunne, därefter ass. guvernör, innan han 2007 blev överförd till Mariefreds Rotaryklubb. Gösta var även Paul Harris Fellow och uppskattad frimurare, tionde graden.
Och det är Gösta som central gestalt i Mariefreds Rotaryklubb som jag lärde känna och med honom bygga upp en hållfast vänskap tillsammans med Guje, alltid vid hans sida. Musik, idrott, matlagning och konst var Göstas stora intressen och konstsamlingen i hemmet omfattande. Dessutom reste Gösta och Guje mycket i Europa, särskilt ofta till Italien och Rom.
Trots mångårig sjukdom förblev hans sinne ungdomligt och positivt. Tillvaron var alltid värd ett skämt, gärna med en värmländsk skröna eller limerick. Varje medlem i Rotary fick sin egen limerick av Gösta. Och när han inte skrev vers, spelade han munspel. Han hade ett munspel för varje situation, det minsta var litet som ett halssmycke och på det kunde han spela Beethovens 9a.
Gösta är en djupt saknad vän.