Kaj Johansson till minne

Kaj Johansson har lämnat oss.

Kaj Johansson var under hela sitt liv engagerad i arbetet för ett rättvist, solidariskt och jämställt samhälle. Han var en demokratisk socialist, en feminist och en stor humanist. 

I slutet av 70-talet gick Kaj med i Vänsterpartiet. Han brukade, med glimten i ögat, berätta om en tid när partimöten genomfördes på finska och han själv tvingades anlita tolk. Under åren som följde kom Kaj alltmer att bli en ledande och inspirerande kraft i partiföreningen, och för många Flensbor blev han den som personifierade Vänsterpartiet. Han har i 40 år företrätt partiet i kommunfullmäktige, där han började som dess yngsta ledamot och slutade med att kunna titulera sig som “Ålderspresident”. Också på regional och central nivå i Vänsterpartiet är han en välkänd och omtyckt kraft, under många år var han partiets IT-ansvarige med ansvar för att bygga upp den centrala hemsidan. En tid satt han även i Flammans styrelse.

Kaj har alltid kombinerat ett engagemang för de globala rättvisefrågorna med en kamp för förbättringar på lokal nivå. Striden för att behålla de gamla husen i Flens stadskärna, antikärnkraftsarbetet och folkomröstningen om Euron är bara några av alla de frågor där han lagt ner sin själ. I allt han gjort har han strävat efter ett samarbete långt över de partipolitiska gränserna. Han har respekterat sina politiska motståndare och han har bemötts med samma respekt från dem.

Men mest av allt minns vi Kaj för hans stora hjärta. “Kaj fanns alltid där när man behövde honom” sammanfattar en av hans äldsta vänner. Och så var det. Det vittnar inte minst hans starka engagemang för flyktingar och nyanlända här i Flen om. Kaj fanns där. Kaj ställde upp. Med både kunskaper, tid, pengar. Men framför allt med medmänsklighet.

Några sista rader från Mikael Wiehe sammanfattar allas våra tankar:

Sångerna om frihet, om rättvisa och fred
Sångerna om folket som aldrig kan slås ner
Sångerna om kärlek som aldrig kan förstummas
Ska nya röster sjunga, ska nya röster sjunga