För den lite äldre generationen av fotbollsälskare var Pära, eller Per-Eric Carlsson som han egentligen hette, en mycket välkänd idrottsledare verksam i IFK Eskilstuna och Eskilstuna Bandysällskap, en åretrunttjänst sju dagar i veckan.
Efter chaufförsjobbet på Berglunds Åkeri bar det iväg rakt in i idrottens tjänst som han kom att viga sitt liv åt.
Helgerna och semestern var ofta fullbokade, inte minst för att följa IFK Eskilstunas och Djurgårdens matcher.
Denne genuine Blåtopp hade även egen tid och njöt av sina fjällresor med familjen upp till Fatmomakke i Södra Lappland.
Pära var 18 år när han 1954 tog hand om sitt första IFK-gäng Charlton, ”VI kom tvåa i den interna gängserien efter ”Bryllarnas” (tvillingarna Sören och Åke Eriksson) ”omöjliga” Wolverhampton.
Det var mamma Anni som såg att IFK Eskilstuna i en annons i Eskilstuna-Kuriren sökte ungdomsledare. Hon skickade in en ansökan.
”Jag kommer aldrig att bli antagen,” trodde Pära själv, som ansåg sig vara oduglig på fotbollsplanen, men det blev över 50 år i idrottens tjänst. Allt från lagledare och materialare till bingolottoförsäljare för IFK Eskilstuna vid ICA Toppen.
Pära berättade att han under ett och samma år hade hand om tre lag samtidigt i den interna gängserien. ”Men det var lite besvärligt när vi spelade mot varandra”, berättade han.
Troligen uppåt 1000-talet spelare har fått sin fina idrottsfostran av den omtyckte och kunnige lagledaren som hade ett stort varmt hjärta.
Typ välkända idrottsprofiler som VM-hjälten Kennet Andersson, Guldbollenvinnaren Kent Karlsson, Svante Larsson, Tommy Karlberg, Lars Liljegren, Anders Wretling, Matte Lundevall, bandyprofilerna Sören Runvall, bröderna Thore Larsson och Bosse Larsson, Jan Alinski, och domaren Peter Fröjdfelt har alla haft Pära som ledare. För de här killarna och många till är minnena oändliga och med åtskilliga segrar i bagaget.
I sin blåa legendariska Folka skjutsade Pära ofta hem grabbarna efter både match och träning, ”för en del hade ju inte råd med buss på den tiden”, vittnade Pära om.
En annan fantastisk social verksamhet var att han ofta åkte runt med killarna i Mälardalen och besökte en mängd olika konditorier. Pära var som en egen ”ungdomsgård” och blev som en extra ”farsa” till killarna.
Pära avslöjade en nyhet på slutet. Han är nämligen Kennet Anderssons ”upptäckare”. Han såg den då blyge Kennet ligga i gräset och spana på sitt 67 års pojklag, (som senare vann Junior SM GULD), så Pära bjöd in honom till träningen. ”Han var vass. Kul att jag hittade honom, annars kanske han hade legat kvar i gräset än idag”, berättade Pära.
Pära var alltid i tjänst, iklädd IFK-overall och halsduk. Under de sista åren tillbringade han mycket av sin tid på konditori Janelings och med Gamla IFK-are.
Klubb13, med många IFK-are, var också hans klubb tillsammans med bland annat jämnårige IFK-kompisen Karle Lundevall, (målvakt i IFK Eskilstunas allsvenska lag 1964).
När han i vintras äntligen blev hedersmedlem i IFK Eskilstuna på Gamla IFK-ares årsmöte, visste hans jubel och ödmjukhet nästan inga gränser.
Päras oavlönade mångåriga ledarskap i två olika klubbar, och i tre idrotter, fotboll, handboll och bandy, är nog helt unikt inom Eskilstuna och det är nog få ungdomsledare som kommer att kunna tangera hans fantastiska gärning.
Många sörjer nu legendaren Pära och minns de åtskilliga glädjestunder som uppstod i idrottens härliga värld.
Vila i frid Pära.