Min bror Peter föddes i Eskilstuna 1947 och vi växte upp i en industriarbetarfamilj på Sveavägen. Han gick på Djurgårdsskolan och redan i unga år var sport och idrott hans stora intresse. Peter spelade fotboll i Östermalms IF, åkte skidor och sprang orientering. Han var också aktiv inom Ungdomens Röda Kors.
Under barndomen blev det mycket resor och friluftsliv. Våra föräldrar hade som mål att vi skulle få se så många städer i Sverige som möjligt. Vi åkte land och rike runt med tåg då vi inte hade någon bil i familjen och vi besökte många städer från norr till söder.
I början av 60-talet flyttade vi till Snopptorpsgatan. Men Peter stannade inte hemma så många år, för nu tänkte han bli polis. Bäst att göra värnplikten innan, så han sökte till P 10 och 1964 var det dags att kliva in genom portarna på Södermanlands regemente. Hans plan var att lämna regementet året därpå för polisskolan – men det blev istället 38 år i kronans uniform.
Många är de som mött Peter genom åren i Armén och upplevt hans positiva livsstil. De flesta har nog upplevt honom som en omtänksam och varm person.
Efter truppåren på P 10 inom områdena stridsvagn, sjukvård, motorcykel och stabstjänst riktade Peter in sig mot fysisk träning och välmående för värnpliktiga och anställda. Efter utbildning på Arméns Idrottscentrum (AIC) arbetade han många år som chef för regementets Idrottsavdelning. Många har nog känt sig jagade av Peter, men det var alltid individens välbefinnande och fysik som var hans mål.
Efter åren på P 10 gick färden vidare till arbeten som lärare på AIC, Idrottsofficer på Högkvarteret och också några år på Rekryteringscentrum i Stockholm. Under åren på RekryC blev han även JAS-pilot! Dock inte ett riktigt flygplan, utan en fullskalig plastmodell som han ansvarade för. Med den i container åkte han på mässor världen över. Ett verkligen annorlunda arbete!
Det kan också nämnas att Peter startade Försvarsmaktens Vasalopp, då anställda i Försvarsmakten fick en egen tävling under Vasaloppsveckan.
2002 gick han i förtida pension i och med neddragningarna inom Försvaret.
Som idrottschef hade han goda möjligheter för mycket egen träning och där satsade han främst på orientering, skidåkning, orienteringsskytte och långlopp. Många Femdagars och Vasalopp har Peter genomfört. Som kuriosa kan nämnas att han 1978 sprang det klassiska maratonloppet i Aten.
Efter att Peter gått i pension ägnade han mycket tid åt friluftsliv och resor.
Peter var aktiv medlem i Svenska Turistföreningen och var många gånger stugvärd i fjällen. Under den tiden träffade han många spännande personer och dessa möten har han noggrant dokumenterat i sina dagböcker. Hans favoritplats var Tjäktjastugan, den ligger längs Kungsleden söder om Abisko. Där trivdes han allra bäst!
Peter gjorde också egna fjällturer och i somras gick han i Jämtlandsfjällen med son och barnbarn.
Hans resmål var ofta lite udda och han var en uppskattad berättare om dem för olika föreningar.
Cykelresor i Kina, Nordkorea och Kuba samt resor till Svalbard och Kilimanjaro är några exempel. Den sista resan gick till Armenien i höstas och den berättade han om för Druiderna i Strängnäs innan sjukdomen slog till.
2015 cyklade Peter och jag från Treriksröset till Smygehuk på 23 dagar och samlade in 250 000 kr till Druid-Ordens insamling till prostatacancerforskning. Vilken upplevelse och vilket minne! Peter var bra på att prata med folk, så det blev många och långa stopp längs vägen för möten med människor.
Peter var medlem i STF, SMOL, Cykelfrämjandet och Druid-Orden. Han var också med och arbetade i Kompaniofficersgruppen som träffas regelbundet efter regementets nedläggning samt regementets kamratföreningar.
I december drabbades han av sjukdom och den 25 mars somnade han stilla och lugnt in på Mälarsjukhuset.
Lite typiskt Peter att det blev just på Våffeldagen – då han älskade våfflor!
Peter efterlämnar familj, släkt och många vänner i Strängnäs och Östersund.
Tack för alla år storebror Peter, älskad och saknad!