Titti föddes i Mora och kunde inte som liten uttala sitt dopnamn Yvonne utan det blev Titti, vilket senare blev det officiella tilltalsnamnet.
Som uppvuxen i Mora med sommarbostad i Nusnäs, med morföräldrar i Strängnäs samt farföräldrar i Bohuslän, blev kontakten med släktingar och vänner i dessa tre landsdelar bestående under hela Tittis liv. Titti bar med stolthet den vackra Moradräkten vid alla högtidliga tillfällen och samhörigheten med fastrar och kusiner i trakterna runt Lysekil blev även bestående i hela hennes liv.
Efter giftermål i Mora kyrka 1954 med Strängnäsbon och bandyprofilen Bo och bröllopsresa till Bohuslän, bosatte paret sig i Strängnäs.
Titti blev snabbt välkänd i stiftsstaden bland annat tack vare sina engagemang i bandyklubben Viljan och engagemanget i Rebeckalogen vilken hon var med i från starten i Strängnäs och var trogen livet ut. Titti var också med i Aktiva seniorer där hon höll inspirerande föredrag om trähästarna från Nusnäs och Anders Zorns liv och leverne.
Ett viktigt uppdrag för Titti blev kyrkopolitiken och även hennes uppgift som kyrkvärd där hon vid högtider stolt bar folkdräkten. Efter den aktiva kyrkvärdstiden blev det taxi upp till domkyrkan på söndagen och sedan promenad hem med hjälp av rullatorn till bostaden.
Under en stor del av min uppväxt kom Titta att betyda mycket för mig som lillebror, delvis beroende på att vår far gick bort i mina tidiga ungdomsår. Tillsammans med min familj hälsade vi på vår återflyttade mor här i Strängnäs och även Titti och Bo i deras ytterst gästfria hem, och då lärde jag känna många av deras vänner som när jag själv flyttade hit även kom att bli mina vänner, både i sällskaps- och föreningslivet.
Titti var inte så stor till växten och det är för mig förvånande hur denna ”lilla” kvinna kunde räcka till för så många som hon gjorde i alla sina aktiviteter. De senaste åren har vi bott nära varandra och har då kunnat hjälpa varandra med både det ena och det andra, speciellt under de senaste månaderna. När jag nu sitter vid matbordet och äter mina måltider, ser jag över till fastigheten där Titti bodde. Då blir saknaden efter min storasyster oändligt stor.
Begravningsakten blev precis som Titti i sin starka tro helt bestämt, den avslutande minnesstunden svarade barnen för. Vem ska nu fortsätta väva nätet? Det nät som håller oss samman när själva spindeln har somnat in för gott.