Jag vill med mina egna ord försöka förklara vad som gjorde Tommy så speciell för alla oss som lärde känna honom.
Innan jag skulle flytta till Strängnäs i januari 2012 hade jag fått information av en vän att det fanns en väldigt bra silversmed som undervisade dem som var intresserade. Någon vecka efter att vi flyttat till staden tog vi vägen förbi smedjan nedanför domkyrkan på vår hundpromenad. Jag blev så vänligt mottagen av Tommy och eleverna som satt där och arbetade. Visst var jag välkommen att börja, kom nästa vecka fick jag till svar. Det var starten på en fin vänskap med Tommy och alla hans elever. Som nyinflyttad kom jag snabbt in i gemenskapen och lärde känna staden genom Tommy och alla kamrater i smedjan.
Tommy var väldigt duktig på att gjuta silverföremål och detaljer i sand och han hjälpte även andra silversmeder med detta. Han göt även detaljer till vackra knivskaft i trä, och fick beställningar från privatpersoner på nya smycken och de som behövde repareras. Tommy hade elever som kom varje vecka från Stockholm och Nyköping så hans rykte som skicklig silversmed spred sig vida omkring. Han har dessutom inspirerat flera av sina elever att förkovra sig och utbilda sig på andra håll. Ädelstenskunskap är en viktig del i silversmidet eftersom man ofta infogar en vacker sten i silversmycket. Tommy hade själv skaffat sig mycket kunskaper om ädelstenar under åren och slipade även en del stenar i smedjan/verkstaden och visade oss elever.
Efter en tid flyttade Tommy smedjan till Gula rosornas by där han fick en större lokal.
Tommy hade en unik social förmåga och var mycket omtänksam. Att få komma till smedjan blev ett välkommet avbrott för många i dagens hektiska samhällsliv. På kvällarna fanns möjlighet för dem som yrkesarbetade, och på dagtid för pensionärer eller de som behövde träna sig för att komma tillbaka till arbetslivet efter en längre tids sjukdom. Han inkluderade alla i den fina gemenskapen och under avbrottet för den obligatoriska fikastunden avhandlades allt mellan himmel och jord som inträffats sedan man sågs sist.
Tommy ville aldrig råda oss i designfrågor när vi arbetade med silvret, men han försökte alltid hjälpa oss att lösa vår kreativa och galna idé.
Under årens lopp hade han skaffat sig många ovärderliga kunskaper som vi fick nytta av. Han ville att vi skulle lära oss smidets alla grunder så att vi skulle kunna lösa vår designidé. Det var viktigt att vi kände till varje moment i silversmidet för att kunna skapa det vi ville från grunden. Några genvägar var det inte tal om och slutfinishen var viktig.
Det jag främst vill framhålla med Tommy är hans varma hjärta för människor i olika livssituationer. Jag har sett så många kursdeltagare få bättre självkänsla och växa med Tommy som stöd.
Det är också en konst att förmedla kunskap på ett lättförståeligt och uppmuntrande sätt, vilket han kunde.
Med dessa ord vill jag ge alla som kände Tommy en bild av hur viktig han var för alla oss som kom till honom i smedjan för att arbeta och umgås. Han gav oss livskvalité.
Tommy visste att han var sjuk men ville att silversmedjan skulle finnas kvar. Anna hade hunnit ta över smedjan när Tommy gick bort vilket gladde honom.
Detta blev några ord om en älskad god vän för alla oss som besökte smedjan.